Tänker på hur det är sant att Gud alltid ser dig. Han vet allt.  
Gud vet hur du känner. Lägger en länk på ett utkast jag hade när jag pratade om att Gud talar. Här.

Jag vill ju gärna ha med vittnesbördet jag tänkte på. Därför klipper jag in det här, men det finns i utkastet också.

Glöm aldrig att Gud ser dig.

Vittnesbördet
Så vill jag berätta om en sak som hände mig. Det är den händelsen som gett mig det jag ville dela med mig av idag. Jag tänker på en hemlighet som Gud viskade till mig. Jag tror att jag får berätta. Det kan vara som en liten uppmuntran för dig. Egentligen är det ganska barnsligt, men det betydde mycket för mig. Så här var det... jag var ute och gick. Jag trallade på "Bara den som vandrar nära marken". Några veckor senare var det "Jesus låt mig aldrig bli så stor". Dagen efter den sista gången hade vi familjegudstjänst (trallar inte varje gång). I predikan var det just de två sångerna som vi sjöng. Jag kände att Gud ser mig. Kanske barnslig tanke från mig, men det var precis som om Gud viskade en hemlighet, som bara jag kunde höra. Som bara Han och jag visste.
Gud kunde tala. Det var inte så att han ropade. Mer att han viskade. Det hände något i mitt liv. Jag kände mig sedd av Gud. Han ville tala. Det var inte så att han struntade i mig. Tänkte att jag klarade mig själv. Han visade att han bryr sig om mig. Han tog sig tid för mig. Det är viktigt att säga att det inte var något som jag pressade fram. Han visste precis vad jag behövde höra. Att jag behövde få veta att han är med mig. Han känner mig, och han känner dig.

Läs gärna en text som är som ett brev från Gud också.