För ganska lång tid sedan skickade jag en gratulation till några som varit gifta två år. Pappersbröllop. 

Papper tänkte jag. Pappersflygplan?

Så skrev jag en liten kort text till dem. Om att våga kasta sig ut och att veta vem som tar emot. 

Vi har Gud som tar emot. Du har Gud som tar emot! Jag har Gud som tar emot!

Du kan få läsa delar av texten här om du vill: 

Ibland kan det ju kännas som om man kastas ut, vet inte vart man hamnar. Men planet kan också kännas positivt. Att våga. Och det där med att man inte riktigt vet vart eller hur man kommer... Jag vill gärna påminna om att Gud är där och tar emot. Det vill jag tro på. Det vill jag påminna om. Dig och lika mycket mig.

Här följer delar ur Josua 3. 

Jos 3

Israels folk går över Jordan

5 Och Josua sade till folket: "Helga er, för i morgon skall

HERREN göra under bland er." Därefter sade Josua till

prästerna:"Tag förbundsarken och gå framför folket."

Då tog de förbundsarken och gick framför folket. 

HERREN sade till Josua: "I dag skall jag börja

göra dig stor i hela Israels ögon, så att de märker

att jag är med dig, så som jag har varit med Mose.

14 Folket bröt då upp från sina tält för

att gå över Jordan, och prästerna som bar

förbundsarken gick framför folket.

När de som bar arken kom till Jordan och

prästerna, som bar den, med sina

fötter rörde vid yttersta randen av vattnet i Jordan,

som under hela skördetiden

svämmar över alla sina bräddar, då stannade det

vatten som kom uppifrån och det blev stående som

en hög vall långt borta, uppe vid Adam, staden som

ligger bredvid Saretan. Det vatten som flöt ner mot

Hedmarkshavet, Döda havet, skars på det sättet av

helt och hållet. Och folket gick över mitt emot Jeriko.

Prästerna som bar HERRENS förbundsark stod stadigt

på torr mark mitt i Jordan. Och hela Israel gick över på

torr mark, till dess allt folket helt och hållet kommit över Jordan.