Vi träffades liksom på chans på nåt sätt ramla vi in i varann

och tänk att något jag alltid trott skulle vara så svårt va så lätt

vi träffades liksom på chans två katter i skydd ifrån regnet nånstans

och aldrig har kärlek drabbat mig så och jag vet jag är hopplöst svår ibland

men aldrig aldrig att jag tänker låta något ont hända dig

jag håller dig hårt tätt intill mig genom regn och blåst

och alltid alltid att jag kommer vaka över dig genom mörkret jag leder dig

jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd

ingen ser och ingen vet hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag

är svag och hur jag älskar att vakna upp bland dina blonda lockar och aldrig

aldrig att jag tänker låta något ont hända dig jag håller dig hårt tätt intill mig

genom regn och blåst och alltid alltid att jag kommer vaka över dig genom

mörkret jag leder dig jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara

rädd och alltid alltid att jag kommer vaka över dig genom mörkret jag leder dig

jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd

Även det här en sång som kanske egentligen inte är "kristen". Men det finns strofer jag faller för. Vi behöver inte vara rädda. Tror att Gud vakar över oss genom mörkret och Gud finns i varje steg. Och inget ont ska behöva hända. Ja, jag tror att vi kan vara trygga med Gud. Du kan vara trygg.

Vi förstår inte alltid varför saker och ting händer, men jag vill tro och kommer alltid tro att Gud finns där nära. Därför behöver vi inte vara rädda.