Jag väntar på färdtjänsten ganska mycket. 

De vill att jag ska vara där tio minuter innan resa 

och dessutom kan det hända att de är tio minuter sena. 

Så där är tjugo minuter. Så gör jag kanske tre eller fyra 

resor i veckan. Betyder alltså sex till åtta resor när jag åker

fram och tillbaka. Om jag då säger att jag väntar ca en timme

i veckan har jag inte överdrivit. 

Sen vill jag inte räkna mer...

Jag sa till Mysing idag att jag kanske ska börja sticka? 

Undrar hur lång halsduken skulle bli? 

Fast jag kan inte sticka, så det blev inte något alternativ.

Men tanken om att göra något bra under tiden väcktes. 

Visst har det hänt att jag har pratat med Gud under tiden, 

men idag bestämde jag... Jag tog ett aktivt beslut att den här 

timmen inte bara får gå till spillo (prat med goda människor 

räknar jag dock som något gott!). Jag vill börja använda tiden till bön. 

Kanske det ibland handlar om ett medvetet aktivt beslut?

Ett beslut som du och jag tar. Det här vill jag Gud. Det här längtar jag efter. 

Då tror jag på att Gud är där. Jesus är där. Han lyssnar till dig. Jesus följer dig i ett beslut att vilja umgås och prata/be. Du är välkommen! Jag är välkommen!

Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 

Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matt.7:7-8