När jag tänker på glädje tänker jag på flera olika saker.

Vilken av dem ska jag börja med tro?!    Funderar...

Det började med att jag åkte hissen ner för att gå ut.

Redan innan jag var ute kände jag det där härliga.

Det luktade vår. Ja det doftade vår. Hela luften kändes 

ny på något sätt. Då när våren kom. 

Så tänkte jag på glädje. Att man kan bli glad av lukter, 

glad av dofter. Det doftar nybakat. Härligt. Mat. Gott. 

Känner sig hemma. Ja där det luktar hemma.

Kanske någon speciell person? Eller ett husdjur?

Nu för tiden kanske jag faktiskt skulle sträcka mig till att det 

skulle ge mig glädje om jag luktade svett. Ja, svett för att jag 

arbetat och det skulle tyda på frisk kropp. 

Nu tänker jag på dig. Fina härliga du. Önskar mycket att du 

ska få känna glädje när du kommer hem. Att det ska få dofta 

hemma. Och att du ska få upptäcka att det är där hos Gud du 

kan få känna dig hemma. Där får du vara. Hos Gud kan du vila.

Det var det förta jag tänkte på om glädje. Luktsinnet. 

Säkert finns det mycket mer man kan fundera över när 

det gäller lukt och glädje. Senare blir det de andra sinnena.

Kan det komma att finnas glädje i dem också?