Skulle ner på radioträff igår.  Vet redan nu att jag kommer att va i radio

21 augusti!

I alla fall... Vi stod där vi rödljuset och väntade på grönt. Väntade och väntade. Nu har de sa vi. Och de. Sen borde det vara vi, men nej. Den gröna signalen hoppade över oss.

När vi satt där och väntade tänkte jag. Tänkte på livet. Och på Gud.

Kanske kan det ibland kännas som om Gud hoppar över en? Struntar i en?

När jag skriver orden tänker jag att de kan låta hårda. Så menar jag inte. Hårt och bittert liksom (är förresten mycket tacksam att jag inte behöver känna bitterhet, mer saknad ibland kanske).

Men jag tänker på att man kan känna sig glömd på något sätt. Så då vill jag gärna påminna dig och mig om att Gud inte glömmer bort. Inte någon enda är glömd.

Jag är med på att det ju kan kännas eller upplevas så ibland, men Gud är alltid där. ”Skriv det hårt i ditt hjärta”

Kom att tänka på en predikan jag höll för många många år sen. Det där "alla andra"

Ja alla andra fick åka före, men vi stod kvar. Alla andra får, men inte jag. Har Gud glömt mig?

Just det - Kom ihåg Gud är alltid där. Läs om du vill.

Gud är med dig - alltid