Alla inlägg under juli 2011

Av Ulrika - 31 juli 2011 12:32

Idag vid frukosten hände något märkligt. Vi åt ägg. Jag bad om kaviar.

Man kan uttala kaviar på minst tre olika sätt. Kaviaar, kaaviar, kavvjar,

jag försöker visa på filmen.


Jag brukar alltid säga "kaviaar" (första exemplet), men till min förvåning

hörde jag mig själv säga "kaaviar" (andra exemplet). Så som Mysing uttalar.

Jag kanske håller på att bli mer östgöte?


Jag kunde ändå känna lite glädje när jag hörde mig själv. Jag har även

sagt "sådant" förut. Så mu var det en sak till. Östgöte.



Tänker på det med att påverkas. Låt dig gärna påverkas av bra saker.

För mig handlar det mycket om Jesus. Att påverkas av Honom.


Tänka som Jesus gör. Lät känna genom att prata med Honom.

Höra om Jesus. Läsa om Jesus.


Prata som Jesus. Alltså att tala med kärlek precis som Jesus.

Aldrig komma uppifrån och säga "gör så och så var så och så".

Komma med kärlek.


Ja, så tror jag att både du och jag vill. Påverkas av Jesus.

Det tänkte jag på vid frukosten idag.


Av Ulrika - 27 juli 2011 13:36

Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand. 

Ps.73:23


Jag är mycket svag i min högra hand. Orkar typ ingenting med den. Hela sidan egentligen.


Så när jag läser detta tänker jag på mig, på svaghet.


Tror att det kan vara så att just i vår svaghet där håller Gud. 


Låt Gud hålla dig. Där du känner dig svag. Där kan Gud vara din styrka.



Du ser in i min själ och du visar mig vilken väg jag ska gå
Du älskar mig för den jag är, fastän jag gör fel så finns du där


För du är min far och jag är ditt barn


Gud, här är jag
Jag lägger mitt liv i dina händer
Faller ner på knä inför dig, far
och prisar dig, prisar dig


När jag är svag så bär du mig över alla hinder
När jag är rädd så håller du mig och ger mig mod


För du är min far och jag är ditt barn


Gud, här är jag
Jag lägger mitt liv i dina händer
Faller ner på knä inför dig, far
och prisar dig, prisar dig


För du är min far och jag är ditt barn

Av Ulrika - 26 juli 2011 16:46

Se, nu vill jag bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn och helga det åt Honom, för att man där skall tända väldoftande rökelse inför Hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid HERRENS, vår Guds, högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel. Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, för vår Gud är större än alla gudar. Men vem kan bygga ett hus åt Honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer Honom inte. Vem är jag att jag skulle kunna bygga ett hus åt Honom, det skulle då vara en plats där man kan tända rökelse inför Hans ansikte? Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man, som tillsammans med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min fader David har anställt, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare. 

2 Krön 2:4-7


Det ger mig så mycket att få sitta ner och fundera på texterna. Jag blir som varm i hjärtat när jag tänker på det goda som finns i orden.


Salomo skulle bygga ett tempel. Inte till vem som helst. Till Gud!


Du och jag bygger kanske inte ensynlig byggnad till Gud, antagligen inte, men vi kan ändå få vara med och ge till Gud. Ge vackert.


Tänker mycket på dig som är konstnär. Salomo sökte efter konstnärligt begåvad. 


Du kanske har den begåvningen? Du kanske kan få vara med och ge till Gud? Visa på hur Gud är i det du gör? Man kanske kan känna och se Gud i det du skapar?!


En liten parantes... om (när) Micke och jag får lite större längtar jag efter att få göra i ordning ett gästrum. Där som gästen kan få sova (nu är det i köket). Det får gärna vara lite blommor där. Kanske en bok att titta i? En tavla. Säkert något i keramik. Ja, jag längtar att få göra ett fint rum.

Vi gör för Gud. Vi gör vackert. Vi umgås med Honom. Vi ÄR.

Jag tror inte det slutar med att vi gör och gör och blir trötta kanske. Nej, jag tror att Gud längtar att "göra gästrum", ja Han har redan börjat. Det väntar på oss. 

I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?                             Det sa Jesus i Joh.14:2


Och jag tror att redan nu kan vi börja umgås med Gud. Prata med Jesus. "Gästrummet"  fungerar liksom redan här.  

Kunde inte låta bli. En sång till. Lyssna på ingen, en, båda - det som passar dig. 

Av Ulrika - 25 juli 2011 16:54

Det har varit omskakande dagar.

Så mycket man inte förstår. 

Tårarna är alldeles bakom ögonen

känns det som. Nära att komma fram.

En klump i hjärtat. Ont i huvudet. 

Varför? Varför? Varför? Ledsen.


Tänker att det du och jag har nu är förtröstan.

Sluta aldrig tro på att Jesus finns där för dig. 

You hold my every moment
You calm my raging seas
You walk with me through fire
And heal all my disease


I trust in You

I trust in You


I believe You're my Healer
I believe You are all I need
I believe You're my Portion
I believe You're more than enough for me
Jesus You're all I need


Nothing is impossible for You
Nothing is impossible for You
Nothing is impossible for You
You hold my world in Your hands

Av Ulrika - 22 juli 2011 13:46


När jag skrev om att känna sig svag och trött fick jag mycket omsorg. Tack!

Och när vi faller... fall åt rätt håll. Till Jesus. Hos Honom är vi trygga.

I eftermiddag ska vi äta jordgubbar. Gott!

Av Ulrika - 21 juli 2011 16:55

På sin färd till Jerusalem tog Jesus vägen genom Samarien och Galileen. När Han var på väg in i en by, kom tio spetälska män emot Honom. De stannade på avstånd och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" Då Han fick se dem, sade Han: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena. Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst och föll ner för Jesu fötter och tackade Honom. Och han var samarit.  Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio?  Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?" Och Han sade till honom: "Stig upp och gå! Din tro har frälst dig."

Luk.17:11-19


Innan jag somnade igår läste jag detta. Återkom idag.


Jag mår kanske svagt (?) lite dåligt. Jag menar att när

jag känner nästan som press när jag läser orden.


Vad ska vi kräva av den som är sjuk? När man mest bara

har nog med att andas, vakna och stiga upp på morgonen? 


Är medveten om orden jag skriver här och nu kanske inte passar

in på "min blogg". Ja, "stora, starka Ulle". Men så kan jag känna 

då och då.


Alltså trött och rädd för det som kommer. Jag har den allra

största respekt för dig. Du som kanske känner dig svag. Ledsen.


Tillbedjare. Ja den sidan är jag inne på nästan varje dag.

Vad bra när jag fick svaret om att ta en liten bit i taget.

Även små steg tar dig framåt. Det lyfte mig. Tack!


Ja så är det... Gud kräver inte stordåd av dig. Inte av mig.

Det kan jag inte tro. Däremot kan vi få ta små steg. Det lilla vi kan.


När jag skriver nu kan jag ändå känna förväntan. Ja att man börjar

med det där lilla lilla, och vem vet hur fortsättningen blir?


En dag ska jag länka det första jag gör. Kan bara inte låta bli nu.

Kommer du ihåg att jag var ledsen att boken

"Ett stort och mäkigt folk" inte kom tillbaka till mig?


Nu har jag fått tillbaka den! Via Bodafors antikvariat.

Jag beställde på onsdagen. På torsdagen hade jag den.



Har suttit en bra stund nu. Letat sånger. Du ska veta att just att skriva

här på bloggen betyder mycket för mig. Så tacksam.Var rädd om dig!


Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards