Klockan åtta idag gick jag upp. Nu när klockan är nästan ett är tid att sitta ner vid datorn. Så är vardagen för en lite sjuk. Glöm att vara klar på en kvart eller halvtimme. Nu tänkte jag skriva om det vanliga.

I måndags skulle jag fylla på mitt kort till färdtjänsten - hur kan de få för sig att de som åker färdtjänst lätt kan ta sig till buss-stationen? Tur att Mysingen är med mig!!!

Var tvungen att vila på tillbakavägen. Passade bra att få sitta på busshållsplatsen.

Det där vanliga. Som många människor får uppleva. Vara vanlig. Det fick jag göra i måndags!

Men vi ska inte säga att något är mer eller mindre normalt. Det vill jag inte säga. Vi har olika sätt. Var bara glad för det du har. Jag ska tänka på och vara glad för det jag har.

Kom på en sak nu... ja känslan man kan få att "du måste bli bra", "bara då är du bra vanlig". De tankarna kan tynga. Ofta är det jag själv som ger mig dem.

Nej vi behöver vila. Bara veta att vi är älskade för dem vi är. Friska, sjuka, de som väger mer, de som väger mindre, rika, fattiga, dumma, smarta, glömska, unga, gamla, föräldrar, inte föräldrar...

Ja alla, alla är älskade av Gud. Människor som ÄR.