Alla inlägg under oktober 2011

Av Ulrika - 31 oktober 2011 15:40

Urkramad? Så kan man känna sig. Som att man inte har rätt.

Inte vara hemma och "bara dra".


Snart väntar möte med chauffören som ju tycker att jag har

"hela dagen" på mig. Redan i lördags tror jag att jag började bäva

och oroa mig.


På fredagen mötte jag förresten en annan chaufför.

Lite klapp i ryggen. "Var rädd om dig".


Tänk vad våra ord betyder mycket. Mådde mycket bättre

efter den resan, men i morgon...   Ja den resan snurrar redan.


Kände att jag behövde läsa ett utkast jag skrev en gång.

Jag sa något om urkramad. Lite så känner jag mig kanske nu.

Urkramad. Men då är väl Gud där och fyller på tror jag!?!


Ta emot och ge vidare. Läs om du vill.



Jag vet att Du tvivlar på din verklighet 
Efter all förlorad identitet 
Men som ett träd som blommar på en asfaltsgård 
Vill jag krypa fram när det är svårt

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

Se hur molnen hopas för att finna tröst 
Ingen vill va ensam när det blir höst 
Men ingenting kan smälta frosten på min kind 
Mer än dina ord att Du är min

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

När Du ligger vaken, och längtar efter kraft 
Och den trygga famn som Du aldrig haft 
Som ett hav som rullar in mot naken strand 
Vill jag svalka av din heta hand

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska.......

Av Ulrika - 25 oktober 2011 16:49

Tisdagar är träningsdag. Idag.

Jag brukar träna redan innan frukost.

Det är liksom enklare för mig eftersom 

morgonbestyren tar 3-4 timmar. Så då 

kan jag göra när jag kommer hem.


Men oj vad jag kände mig trampad på 

när jag kom hem. Chauffören sa:

"Bra att du åker tidigt då har du ju 

hela dagen på dig sen".


Aj, aj. Inte bra att säga till en

människa som redan är svag och ligger ner.


Tacksam tacksam tacksam att jag har Mysingen.

Som hjälper mig se på annat sätt. 


Önskar mycket att du har människor runt dig.

Människor som hjälper dig förstå ditt värde.



Av Ulrika - 24 oktober 2011 18:37

Bredare bloggar - ny headerstorlek
Många har önskat att vi ska öka bredden på bloggarna, och eftersom de flesta har så pass stora skärmar numera så har vi nu valt att öka bredden. Det innebär även att du måste göra din header större! Med den nya storleken på bloggen så ska headern vara 950px bred för att vara lika bred som bloggen!


 Jaha. Så var det. Sidan har blivit bredare.

Många önskade. Ok för mig. Fast...


Ja det är liksom enklare för mig att läsa när det

inte är så långa rader. Så jag fortsätter göra korta.


Idag läste jag om värt att lära känna Gud. Det var i Rom.1

Det är värt att lära känna Gud. Önskar oss lycka med det.


Du är den dyra pärlan
Du är den ädla skatt som jag fann
Och ingenting i världen
Söker jag när du tillhör mig


Jag ger Dig lov och ära
Jag följer Dig, jag tillber ditt namn
Och mitt hjärtas enda längtan
Är att lära känna dig


Jesus, Jesus
Inför dig jag böjer mig
Jesus, Jesus
Jag älskar och upphöjer dig


All min lovsång är du värd
Du min skatt min själs begär
All min lovsång är du värd
Du min skatt min själs begär


Jag vill älska dig av hela mitt hjärta
Lär mig älska dig, Jesus
Jag vill älska dig av hela mitt hjärta
Lär mig älska dig


Jesus jag älskar dig
och jag lovar och prisar ditt namn
Jesus jag älskar dig
och jag lovar och prisar ditt namn

Av Ulrika - 23 oktober 2011 22:22

Ber om ursäkt att det är "så brtt att läsa" nu. Verkar inte som jag kan ordna det nu heller. Om jag inte gör manuellt varje gång. Nu sova!   

Av Ulrika - 22 oktober 2011 12:24

En liten inblick i hur jag har det.

Tycker så mycket om Lina och hon har helt rätt.

Att vi skriver, att jag, det betyder så mycket för oss själva.

Man sätter liksom ord på tankar och funderingar.


Nu till en sak som hände igår.


Vi hade precis varit och hämtat vår nya dammsugare.

Så på vägen hem... ska vi inte ta och köpa vantar och duk och lite sånt som vi pratat om? ...


Så vi körde mot Hageby (affärscentrum typ).

Vi kom på... vi har ju inget hjälpmedel att gå med.

Lugnt sa jag. Det går ändå.   Det kan väl inte va så svårt.


Så kom vi dit. När jag hade gått en kort bit där på Hageby märkte vi båda att det ju egentligen var för mycket för mig. Men vantar fick vi tag på.


Idag sa Mysingen att vi kanske skulle nöjt oss med vantarna? Och inte försökt kolla mer?


Nu när jag sitter och skriver och funderar kom jag att tänka på "nöja sig". Jag vill inte tänka på att jag ska nöja mig med en liten del av Gud - hos Honom vill jag gärna tro på att det finns mer att ta emot. Alltid mer.


Men livet, vardagen. Det vi har. Det ska vi va nöjda med? Det är så mycket värt det du och jag har. Börja njuta av det istället. Det gör du bra i.


"Så vantarna du har är så mycket värt. Duken kommer nog sen."   


Önskar dig att du har en fin helg!

Av Ulrika - 20 oktober 2011 16:25

 



Har ofta fått tankar utifrån vår novemberkaktus. Hur den när den satt knoppar talat till mig om framtid. Att tro på en god tid. Och det där om att man ska hålla upp med vattning för att den ska blomma. Ja ibland i livet kanske det känns torrt och som att Gud glömt av en, men Gud glömmer ALDRIG bort någon. Det kanske helt enkelt har varit en tid till förberedelse?!


 


I alla fall... Nu senast verkade det som om vår kaktus hade gett upp helt. Några älskade vänner föreslog att vi skulle kalla blomman för Allan, så Allan hade ramlat av.


Mysingen satte två små skott av Allan i jord. Nu för bara några dagar sedan sa Mysingen att ”Han ger sig inte, han kommer igen”.


Så nu när jag ser på Allan blir jag påmind, igen. Vi behöver inte, ska inte, ge upp. Våga tro på dig själv att du klarar!


Av Ulrika - 19 oktober 2011 22:13

 

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15
16
17
18
19 20
21
22 23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards