Urkramad? Så kan man känna sig. Som att man inte har rätt.

Inte vara hemma och "bara dra".

Snart väntar möte med chauffören som ju tycker att jag har

"hela dagen" på mig. Redan i lördags tror jag att jag började bäva

och oroa mig.

På fredagen mötte jag förresten en annan chaufför.

Lite klapp i ryggen. "Var rädd om dig".

Tänk vad våra ord betyder mycket. Mådde mycket bättre

efter den resan, men i morgon...   Ja den resan snurrar redan.

Kände att jag behövde läsa ett utkast jag skrev en gång.

Jag sa något om urkramad. Lite så känner jag mig kanske nu.

Urkramad. Men då är väl Gud där och fyller på tror jag!?!

Ta emot och ge vidare. Läs om du vill.

Jag vet att Du tvivlar på din verklighet 
Efter all förlorad identitet 
Men som ett träd som blommar på en asfaltsgård 
Vill jag krypa fram när det är svårt

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

Se hur molnen hopas för att finna tröst 
Ingen vill va ensam när det blir höst 
Men ingenting kan smälta frosten på min kind 
Mer än dina ord att Du är min

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

När Du ligger vaken, och längtar efter kraft 
Och den trygga famn som Du aldrig haft 
Som ett hav som rullar in mot naken strand 
Vill jag svalka av din heta hand

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska.......