Dagen började tidigt för mig. Redan klockan 6, när vi eventuellt kanske

möjligen skulle åka till systerdotter. Vi skulle inte bli hämtade förrän 10,

men i min vardag innebär morgon att ha ungefär fyra timmar på sig.

Jag satt skönt och läste i 2 Krön.35 Näst sista kapitlet.

Vi kom inte iväg, men mycket bra annat hände.

Handlade. Själv.   Lite mindre än vanligt.

Skulle lämna plast till återvinning. En snäll man såg

att jag inte var så stadig, så ha hjälpte mig slänga.

Vid kassan saknade kassörskan Mysingen, jag med.

Hon hjälpte mig.

Utanför träffade jag Sara. En människa man gillar

första gången man ser. Vad glad jag blev.

Och hon kände igen mig.

Sen när jag kom körandes upp med moppen såg Mysingen mig.

Därför var han beredd att öppna dörren.   Så jag slapp mixtra med ytterdörren själv.

Och jag kunde ta sprutan.Den som ska bromsa MS.

Ja du ser man kan vända till gott det som kanske först ses som en förlust.

Det var en bra upplevelse för mig att träffa goda snälla människor. Jag blev glad.

Så tänker jag på väskan. Den står redo där.

Så småningom kommer jag nog packa ur den, men...

Tänk att få leva ett liv där man är redo?

Ja redo att tjäna Gud med det man har.

Det som finns.

För jag tror att varenda en av oss redan har saker, egenskaper,

att tjäna med.

Kanske ska du ge en hjälpande hand till någon,

precis som mannen hjälpte mig på återvinningen?

Eller kassörskan som hjälpte mig att packa varorna

(tänk på kunden efter mig som lät det ta lite extra tid).

Ja vi behöver få ge av omsorg till varandra.

Eller du kanske kan glädja någon genom att se och

känna igen henne?

Jag kanske kan få prata med systerdotter på skype imorgon!   

Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, ty prästerna,

Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret

och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna,

Arons söner. Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf,

Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvaktarna stod var

och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder,

leviterna, lagade till åt dem.

2 Krön.35:14-15

Skulle bara ha med ett litet stycke från det jag läste.

Tänker på värde när jag läser. Att alla, alla, uppgifter

är så viktiga. Och att vi kan hjälpas åt.

Behöver kanske bli bättre på att ta vara på varandra?

Visa uppskattning till varandra?

Nu slut för denna gång.   

 

Cece

27 december 2011 23:16

Åh vad härligt att läsa dina positiva ord! Och vad fint du har gjort här på bloggen - det gillar jag <3
Önskar dig och din man några riktigt goda mellandagar och ett välsignat nytt år.

Kram

http://minaalldelesegnatankar.blogspot.com

Ulrika

28 december 2011 13:37

*ler* Ja jag såg att man kunde återställa till gammalt - det gjorde jag. Då var det först svart enligt original. Det ville jag inte ha, men nu har jag nog hittat färg som är lugn. Kanske byter profilbilden.

Vi tar det lugnt nu på mellandagarna. Förkylning inte roligt, som mannen har.

Lade in din sida på padden nu. *ler* Så då kan jag läsa där också. Skrev om bilden där. Bara orden vacker bild, det är lite svårare skriva där.

Tack att du finns!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag läste jag en text i Femte Mosebok. Där fick vi läsa om att  Mose inte fick se det utlovade landet. Han fick inte se det som han så länge kämpat för.   Visst känns det ganska sorgligt att läsa texten, men på samma gång beskriver den lite ...

Ja, jag vet att jag inte skriver här så ofta. Dels beror det ju på  arbetet med boken Lite godis en andaktsbok från mig till dig.    Den har funnits ett tag nu. När april är slut kan den inte köpas via nätet längre. Om du skulle köpa den bör...

Hej ni bästa!   Sist jag var här berättade jag om att texten fanns, men nu började arbetet med att sätta ihop.   Recito hjälpte mig i arbetet och den färdiga boken har funnits ett tag. Nu vill jag gärna visa för er. Kanske finns det någon ...

    Ja den bilden kunde jag ta igår. Den visar på hur många ord jag skrivit.   Nu börjar arbetet med att sätta ihop dem till en bok.   Spännande. Roligt. Nervöst. ...

Hej du fina och bästa!   Vi börjar med kategorin känslor och tanken överväldigad...   Ja en del känner jag mig så. Skriver typ aldrig här längre, det vet du.    Ändå kommer besökare. Fina bästa.   Vet du?! Jag önskar dig gärna sådan...