JAG HAR VANDRAT VID DIN SIDA,
I SÅ MÅNGA LÅNGA ÅR
GETT DEJ LJUSET UNDER FÄRDEN,
VARIT VINDEN I DITT HÅR
JAG VAR DÄR NÄR DU VAR LITEN,
DU VAR BARNET I MIN HAND
OCH MITT HJÄRTA NÄSTAN BRISTER,
MINNS DEN TIDEN SOM FÖRSVANN

DU SKRIKIT UT FÖRTVIVLAN, DU HAR
GRÅTIT UT I NÖD
DU HAR VAKAT MÅNGA NÄTTER, DU HAR
TROTT ATT JAG VAR DÖD
MEN JAG FANNS DÄR ALLTID BREDVID,
ALLTID NÄRA, TÄTT INPÅ
JA, JAG BAR DEJ MÅNGA GÅNGER, MER
ÄN NÅNSIN DU FÖRSTÅR

JAG TALAR LIV I DEJ, DU ÄR BARN ÅT MEJ
OCH ALDRIG LÄMNAR JAG DEJ
JAG TALAR LIV I DEJ, DU ÄR BARN ÅT MEJ
OCH ALDRIG LÄMNAR JAG DEJ!

JAG GÅR MED DEJ HELA VÄGEN,
TILL DITT SISTA ANDETAG
NÄR DU SOMNAR IN FÖR EVIGT,
SKA JAG VÄCKA DEJ EN DAG
DU SKALL VARA I MIN NÄRHET.
JAG SKA TORKA VARJE TÅR
DÄR STÅR TIDEN ALLTID STILLA,
INGA DAGAR, INGA ÅR

Det hände i månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, då vin stod framför kungen, att jag tog vinet och gav det åt honom. Och jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom. Han frågade mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg."

Neh. 2:1-2

Jag håller på att läsa i Nehemja nu.
Aldrig tidigare visat sig bedrövad...

Att hålla inne. Det sätter sån press.
Man mår inte bra av det. Jag vet tror jag.

Så jag känner beundran. Ja beundran för
människor som öppnar sig. Som berättar 
att det inte känns bra. Det är ärligt. Uppskattat.

När jag skriver här är det ett sätt för mig att
sätta ord på tankar. Det jag tänker och funderar på. 
Ett sätt att gråta kanske.

Om vi tänker kungen Artasta som våran kung Jesus istället. 
Jesus som ser bortom ord på något sätt. Som ser. Som förstår.

Till Honom får vi berätta. Allt. Han lämnar aldrig.
Inget du eller jag har gjort kan få Jesus att älska mindre. 
Jesus är helt enkelt med dig hela tiden. Så fort du ber om
det är Han hos dig. 

Häromdagen läste jag på Underbara Claras blogg

Hon hade ställt frågan om vad läsarna ville läsa om.

En del var det om mat och mode. Några ville se bilder
från den vackra naturen där hon bor (norra Sverige)
och så ville de gärna se mer av sonen Bertil.

Jag fastnade för att flera nämnde att de ville höra mer om Gud.
Lite om tankar hon hade.

Jag hade nappat direkt.   

Tänk vilken chans!

Att bara få ropa ut så gott det går.
Tala om för alla. Tala om för dig att Guds kärlek
är för dig. Så nära. Bara ett ord ifrån. Säg Jesus och Han är där.
Det vill jag lita på.

Lite småsugen blev jag att visa klänningen jag köpte.
Egentligen inte visa den på. Bara berätta att när jag öppnar
klädkammardörren och ser den gröna klicken blir jag glad.

Eller förresten när jag fick hålla grannens hand.
Då blev jag glad. Varm i hjärtat.

När Gud ser dig blir Han glad. När Han bara skymtar också tänker jag.

Och tänk vad glad Gud är för dig när Han får hålla dig i sin hand.

Jag klagade på radavstånden, men nu tror jag att jag lärt mig

Verkar som det i alla fall.

Så ja... Lära. Gud. Lära. Gud.

Jag tog möjligheten och prövade (det stod hur jag skulle göra).
Det var inte så svårt. 

Tänker på Gud. Tänker på att lära saker. Jag tror Gud jättegärna vill lära. 
Vill lära oss om Honom. Vill låta oss pröva. Pröva att be. 

Så ta gärna möjligheten. Möjligheten att lära om Gud. 
Han finns där för dig. Alldeles nära. 

Känns lite som om min blogg lever sitt eget liv.

Ja det här med att jag skriver texten innan den läggs ut.

Och så misslyckas jag. Lägger ut när det inte ska va,

och ja... "Skriver innan jag känner för det".

Vill så gärna att det ska vara värdefullt för dig,

uppmuntra dig... men jag tror att jag själv i alla fall

mest passar "live". Alltså att jag skriver när jag  
känner och får tillfälle.

Men sången åtta (eller sju) kanske jag ska
ta med så gott det går? Någon kanske har vana 
med internet tidigt och kan få höra en sång? En liten hälsning.

"Leva sitt eget liv". Visst kan det ibland kännas 
som att där borta händer det. Där är livet. 

Kom att tänka på det nu med bloggen.
Att den gör lite som den vill.

Men älskade fina du! Och jag får jag också tänka på.    
Vi kan väl tillsammans med Gud tänka på våra liv?!
Goda liv. Värda att levas. Levas nu. Vara nu.

Inte bara hänga med på måfå. Du spelar roll. Jag spelar roll.
Där vi är.