Jag sa att jag tänkte på något när jag ser rollatorn, 
det blev bara så att inget skrevs. Nu ska jag försöka lite.

Har märkt att jag är ganska ostadig på morgonen.
Spastisk kanske läkaren skulle säga.

Ibland får jag för mig att försöka ändå. Med lite kämpande och väggar fungerar det.

Gör vi så tokigt med Gud ibland? Gud finns där för oss som stöd, 
men vi försöker kämpa på i egen kraft. Tar "stöd av väggar".

Vet ju inte vad dina "väggar" brukar vara. Stenar?

Det här är mycket viktigare än rullator och gå. 
Det är ditt liv. Underbara liv. Värdefulla. 

Vad jag önskar att du och jag först, allra först,
skulle gå till Gud. Be Gud om hjälp. Be Gud om stöd.