Dagen innan min födelsedag fick jag fyra fina kuvert
Ett som kom tidigare har jag redan öppnat (tack I!).

Mamma sa att jag skulle vänta med att öppna så då

gjorde jag det. Väntade. Nu när jag skriver väntar jag,

tittar lite, undrar från vem... 8:e kollar jag.

En vardagshändelse kan ge små tankar.

Är vi beredda att vänta?

Jag måste bestämma mig, liksom ta ett beslut att vänta.

Jag behöver agera. Visst kan jag titta på kuverten,
fantisera och tänka. Undra. Men jag agerar också.

Mycket med att göra ingenting. Det låter lite konstigt för mig

att säga att när du väntar på Gud ska du göra ingenting.

Ja nu tänker jag på Gud. Tråden har gått över dit.   

Gud. Vänta. Ja det hänger nog mycket ihop tror jag.
Vi väntar på Gud. Jag väntar.

En hel del handlar det om att bestämma sig. Jag bestämmer mig för att vänta på Gud.
Du är välkommen att bestämma dig för att vänta på Gud.

Så var det också om att agera. Att handla efter det man bestämt sig för.

Ofta tror jag att det mycket handlar om att göra ingenting.

Att vi inte kan stressa eller pressa fram mötet med Gud.

Låt Gud vara Gud helt enkelt.

Du är välkommen att fantiser och fundera,

men du behöver inte stressa eller pressa fram mötet med Gud.

Så tänkte jag när breven kom. Önskar dig en fin dag!