Låg och vilade på vår säng häromdagen.

Känns inte riktigt roligt när krsften liksom bara är borta,

det enda som passar är att ligga still. Då såg jag lamporna.

Ser du att den ena lampan hänger lite snett? 

Ja två riktas rakt ner, den tredje lite snett.

Jag såg det tydligt när jag låg där.

Inte lika tydligt på bilden, men en riktas snett.'

Mysingen berättade för mig att den fått en del törnar,

men den lyser ju i alla fall sa han också.

Du och jag kanske har fått en del törnar, slagit oss,

och känner oss en del skadade? Trasiga? Sköra.

Vad fint det sista konstaterandet var. Ja att den lyser i alla fall,

den där lite sneda, törnade, sårade, sköra. Den lyser.

Bilden är inte från när det är tänt, men det är sant - den lyser. Jag kollade.   

Mysingen höll nästan på att rätta till den, nej sa jag låt den vara.

Sanningen var att han bara skulle känna att den satt fast - det gjorde den.

Du är bra som du är tänkte jag på. Värdefull.

Gud har ju skapat dig till den du är.

Se gärna bara till att sitta fast. Ja fast hos Gud. Med Honom hela tiden.

Sen så kan du alldeles säkert lysa även om du har fått en del törnen.

Saker som har slitit på dig.

Det tänkte jag på när jag vilade i vår sovalkov. Och såg lamporna.

God, you are my God
And I will ever praise you
God, you are my God
And I will ever praise you

I will seek you in the morning
And I will learn to walk in your ways
And step by step you'll lead me
And I will follow you all of my days