Han vet vilken väg jag har vandrat,
prövar Han mig, skall jag komma ur prövningen som guld.
11. Min fot har hållit fast vid Hans spår,
jag har följt Hans väg utan att vika av.
12. Hans läppars bud har jag inte övergett,
Hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.
Men Han är den ende, vem kan stå Honom emot?
Vad Han vill, det gör Han. Han fullbordar vad Han har beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag. Därför bävar jag för Hans ansikte, när jag
tänker på det blir jag rädd för Honom.
Job.23:10-15

Det här är ord från Job. Tycker texten börjar bra.
Om att Job vet om att Gud vet, att Gud känner.

Gud vet om dig. Han känner dig. Gud vet om mig.
Han känner mig. Det är en trygghet.

I vers elva och tolv funderar jag på om det är lite för
mycket berömma sig själv? Vet inte.

Däremot kan det i alla fall få vara en uppmaning till dig och mig tänker jag
- att hålla sig fast hos Gud, gå på Hans väg. Och vad det känns gott att få
tala om Guds ord som dagliga brödet. Det behöver jag bli bättre på,
men vet alldeles säkert att det känns bra när jag har fått ta tiden med
Guds ord. Kanske kan du få känna uppmuntran att ta ett ord varje dag.

Idag lärde jag mig detta... Jag vill, och jag tror att Gud gärna vill uppmuntra
till ett liv tillsammans med Honom. Varje dag.   En gåva.

Men Han är den ende, vem kan stå Honom emot?
Vad Han vill, det gör Han.
Han fullbordar vad Han har beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.

Job.23:13-14

Vers 13 och 14 igen! Det är Job som skriver.
Han gick igenom mycket som var svårt. Förlorade allt
(men fick tillbaka dubbelt läser vi på slutet).

Genom allt visste han ändå. Hade med sig att Gud gör som Han sagt.
Guds ord gäller. Det vill jag gärna ta med mig.

Därför bävar jag för Hans ansikte, när jag tänker på det blir jag rädd för Honom.

Job 23:15

Varför var Job rädd?

Lyssnade du på David Berge igår när han talade om att
vara i Guds hand? Att vi inte behöver vara rädda där. Gud kastar inte ut.

Tänkte Job på att Gud är stor? Att Gud har makt att göra?
Var det därför Job var rädd?

Kanske gör vi ibland felet att ”bara” tala om att Gud är stor och stark?
Glömmer bort att säga att ju Gud också ser det minsta lilla. Ser oss.
Känner till oss. Känner till dig och känner till mig.

Du är sedd av Gud. Älskad.