Ja i den kategorin är inlägget,

du är värdefull. Ville ha med det.

Och försöka förklara en sak till om boken.

Varför hade du inte en korrekturläsare?

  Nej det hade jag inte, men det 

beror inte särskilt mycket på att jag 

är stolt och inte vill ta emot hjälp,

hoppas inte, den här gången var det

mest att jag var lite feg och inte vågade

be om hjälp - då skulle jag ju bli författare.   

Jag var lite hemlig.

Ska försöka bättre mig med det.

Vi tittade i lilla boken. 

Något måste ha trillat mellan sidorna,

utan att vi torkade av. 

På morgonen satt sidorna ihop.

Det gick att ta isär, men det blev

ett litet hål.   

Så därför... var rädd om boken 

och torka av när du råkar spilla.

Mer viktigt är förstås du. Viktigast.

Önskar att du ska va rädd om dig.

Nu kommer några tankar från händelsen. 

Inte alltid så lätt eller rätt att säga "torka av".

Som om det där som gjorde ont bara kan skjutas bort.

Torkas av, eller kanske inte ens torka,

och sen gömma undan genom att "stänga boken".

Kan vi inte vara rädda om varandra? 

Torka bort så försiktigt det går, 

inte bara låtsas som om ingenting hänt,

försöka gömma. Inte "stänga in i boken",

det kan göra så ont sen, bli hål. 

Du är värd, vi är värda, att visas omsorg

och aktning. Typ. Det tänkte jag på.

Sitter och läser ur Anders Piltzs bok.

Har en orange penna att stryka under några

rader ibland. Kanske kanske kan du se att

det råkade bli en liten fläck på hakan när

jag använde pennan.

Tänker på att bli påverkad. Påverkad av bra saker.

Och då tänker jag allra mest på Jesus.

Han får rita på hela mig.   Påverka mig,

och helst inte bara på utsidan. Hela mitt liv

vill jag att Jesus ska va med i. Önskar.

Och det önskar jag för dig också.

Att Jesus ska få påverka dig.

Jesus tvingar sig aldrig på, men vi kan få ge tillfälle.

Du får ge tillfälle.

Här kommer orden jag strök under:

De goda gärningarna är inte betalning för himlen

utan spåren av att en människa har förstått att hon

är älskad, och ju mer hon förstått, desto mer glödande

blir kärleken.

Dagens rubrik är nådens gåvor har jag fötstått det som.

  Först gåvor.   

Inte en gåva utan flera gåvor

tänkte jag på när jag läste.

Jag tänker på Gud som rik. Inte snål.

Jag tror på att Han ger. Ger av överflöd.

Tänker på när jag skulle ta nattvard en gång

och det svämmade över. 

Jag inser samtidigt att det kanske känns ibland

som om Gud glömt bort, som om Han inte bryr sig

eller bara är snål. 

Fast ändå... vet ju att Gud är rik.

Vi kan börja se det vi faktiskt har.

Du kan få börja se det du redan har.

Och sen... Ja då kan vi mycket väl få be

om att det ska svämma över. Så tänker jag.

Allra först läser vi nådens gåvor. Nådens.

Det är gåvor vi inte köper oss till.

Gåvor som vi har rätt till.

Så jag tänker att vi frimodigt kan komma

till Gud. Be Honom om gåvor. Han hör.

Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron
för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

Heb.4:16

Jag brukar "numera" (nja lite mer än en vecka kanske)

lägga in inlägg i förväg. Då ser man rubriken på facebook

(det är kopplat), men inte mer.

Kan det vara på liknande sätt i livet ibland?

Att vi anar vad som ska komma, kanske skymtar,

men ändå inte mer.

Jag kan nog känna igen mig i den tanken lite.

Vad ska man göra då? Vad ska du göra?

Vad kan du få göra?

Hålla fast tänker jag på. Vi får hålla fast.

Hålla fast och lita på att Gud är med också i framtiden.

I det som vi anar. Gud lämnar aldrig dig.

Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Hela världen den brinner
Ska jag aldrig lämna, aldrig lämna dig

Vart du än är
På vår jord, ja överallt
Om du visste att jag fanns
Så nära dig, så nära dig
Jag står här bredvid
Då när allt känns mörkt och kallt
Om du har förlorat allt
Finns jag hos dig, så nära dig

Men om du visste att jag fanns
Skulle du då ge mig en chans?
Låt ditt hjärta leda dig fram
Så nära mig, så nära mig

Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om sol och måne försvinner
Och du står ensam kvar
Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om hela världen den brinner
Ska jag aldrig lämna, aldrig lämna dig

Vart det än bär
Vart du vägen går nånstans
Kanske långt, långt härifrån
Finns jag hos dig, så nära dig

Men om du visste att jag fanns
Skulle du då ge mig en chans?
Låt ditt hjärta leda dig fram
Så nära mig, så nära mig

Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om sol och måne försvinner
Och du står ensam kvar
Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om hela världen den brinner
Ska jag aldrig lämna, aldrig lämna dig

(Aldrig lämna dig)
(Vet du att jag finns hos dig?)

Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om sol och måne försvinner
Och du står ensam kvar
Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om hela världen den brinner
Ska jag aldrig lämna, aldrig lämna dig

Boken.

Jag ska gå skola. Har radio två gånger i månaden.

Och så planerar jag att skicka efter fler böcker,

troligen någon mer tanke och bild. Kanske Bertil?

När jag skriver nu låter det för mycket.

Klarar mest bara en aktivitet om dagen,

men ett år... sen får vi se.   

Min mobil meddelade mig att den måste uppdateras.

Visst sa jag och tryckte "ja".

Det var bara det att det inte riktigt gick. 

Det gick inte att hämta blev jag meddelad.

Det ska jag blogga om sa jag till Mysingen.   

I den korta händelsen kunde jag känna igen mig på 

något sätt vad gäller mig och min relation till Gud.

Kanske du och Gud också?

Ja att det finns flera saker i våra liv som vi behöver 

uppdatera på något sätt. Krångliga tankar kanske   

Jag förstår om du inte hänger med. Lite snurrig själv.

Så när vi försöker närma oss Gud så möter vi hinder.

Då när vi längtar efter att uppdatera. 

Det blir ett böneämne för mig.Att be för dig. Be för mig.

Att inga hinder ska vara i vägen för oss. Vägen är öppen till Gud.

Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste

på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten,

det vill säga sitt kött.

Heb.10:19-20