Har lärt mig genom skolan att nu är det efterfirningstid.

Igår var temat "Att lyssna i tro", och så kan vi tänka på

texter och tema under veckan. 

Tycker mycket om tema och struktur. Kanske särskilt

nu när jag går skola och så mycket som möjligt behöver

låta livet ha en slags struktur?

Är vi inte också värda att få orning på livet, typ?

Visst kan det kanske låta tråkigt, men det verkar fungera

för mig.

Du Stefan förresten, innan jag glömmer kan jag säga att 

jag var inne på kunskapskällan.se (har för mig om namnet),

lyckades hitta.   

När jag var hos läkaren fick jag två mediciner. Kände det

somlite pressande på något sätt att börja med båda på en gång.

Så jag tar lite i taget. Började känna mig bättre för att jag tog

det lugnt. Tänkte på att du nog kan vara värd att ta lite i taget

(om det inte handlar om en livsviktig medicin som du måste ta).

Kanske lite i taget i ditt liv?

I psalmboken börjar det med böner varje söndag.

Jag fastnade för "iver att söka Din vilja och mod

att leva efter den".

Det som kommer här är ett ganska skrämmande

klipp kanske. Samtidigt talar det på något sätt om hur

Gud kan tala genom människor. Om du vill får du titta.

"Rubrik saknas" så står det på bloggen innan jag

bestämt rubriken. Kanske kan man få låta livet vara

så ibland? Inte helt veta rubriken? Kanske den här

lördagen ska vara en sån där skön dag när det blir 

lite som det blir? Och vara nöjd med det? Vila i att

det också betyder? Önskar dig en fin lördag!

I skolan har vi haft en uppgift. Eftersom

jag har förtroende för dig klistrar jag in texten

jag skrev här. Läs om du vill!

Jag har funderat. Hur ska jag försöka göra denna uppgift på

ett bra sätt? Det är en av trosartiklarna som både väcker motstånd/utmaning

hos mig samt tilltalar mig mycket, kanske mest. Så lite olydigt har jag delat upp

min text på ett lite annorlunda sätt. Förlåt. Hoppas ok.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig

Jag börjar med att tala om att trosartikeln på något sätt väcker motstånd hos mig.

Eller kanske mer rätt uttryckt utmanar orden mig. För de kan absolut väcka tankar,

och jag vill gärna skriva att du och jag får ställa frågor till Gud. Vi får boxa på Honom.

Vadå allsmäktig? Vadå kan allt? Det var främst när jag läste i ”Levande teologi” som jag

kom att tänka på att det ju kanske kan vara ett problem att säga att Gud är allsmäktig samtidigt

som det finns så mycket lidande av olika slag. Glad att en av frågorna var hur trosartikeln angår

ditt (mitt) liv. Ja för orden gäller ganska mycket i mitt liv tänker jag. Nu när många vet att jag har MS.

Kanske inte så många vet om löftet jag fick för ungefär fjorton år sen att jag skulle bli frisk (från min MS?).

Men nu vet ni. Hur ställer jag mig till orden i trosbekännelsen då? Om att Gud är allsmäktig och att jag

fortfarande är sjuk. Hur kan det hänga ihop? Eller är jag egentligen sjuk tänkte jag på

(därför frågetecknet vid MS)?

Gud har nog på alla sätt och vis visat sin allmakt i mitt liv redan. Jag är kvar. Och jag har livsglädje.

Det är väl ett stort allmaktsunder tänkte jag på. Om man skulle ta bort ordet ”allsmäktig”, skulle jag tilltalas

mer av den då? Då har jag ju inte längre ett ansvar att bli frisk för Gud kan inte. Hör du hur dumt det låter? 

Jag har inte ansvaret för att bli frisk. För att Guds ska kunna visa sin makt. Däremot kanske det handlar lite

om att våga ge Gud plats i sitt liv? Jag skulle inte börja gilla den mer om ”allsmäktig” togs bort,

jag skulle tycka det saknades något.

Nu kommer jag till andra delen. Fortfarande Gud Fader allsmäktig.

Jag tror det slutar med att orden mest tilltalar mig, trots utmanande innan.

Kanske kan det höra ihop? En slags ”hatkärlek”? Vetskapen om att Gud är

allsmäktig ger mig trygghet. Särskilt när jag även tänker på att Gud ju aldrig

skulle våldföra sig på eller tvinga för att visa sin makt. Det ger mig trygghet.

Tänk att vi får tillhöra Gud Fader. Han som har all makt. Gud som bryr sig om.

Gud som vårdar sig om oss, om dig. Det står inte i trosartikeln att Gud vårdar sig om oss,

men det gör Han. Gud vårdar sig om oss, och det är Honom vi får tillhöra. Det är ord som

passar in i min tro. Att Gud är allsmäktig och att Gud är som en Far till oss. En Far som älskar

och som vill det bästa. Det ger mig trygghet. Så tror jag och vill lära mig tro mer. Blev också

uppmuntrad av texten om Gud Fader allsmäktig i ”Lilla katekesen”. Om Gud som Far.

Jag har lärt mig att när jag berättar om Gud som vår Far, att det inte alltid låter positivt.

Jag blir ledsen när jag förstår att det är så ibland. Att det finns några pappor som inte är

pappor på ett bra sätt. Därför behöver vi vara visa när vi möter människor. Berätta att Gud

vill vara den allra bästa mamman eller vännen om det skulle passa bättre för människan.

För mig däremot vill jag helst ha kvar beskrivningen att Gud är som vår Far.

Trosartikeln skulle förlora värde om ”Far” försvann.

Jag skrev om att R var på gott humör när jag

var på läkarbesök. Fick hjälp med flera mediciner

och undersökningar.

Nu några dagar efteråt börjar det kännas konstigt.

Som om hjälpen stjälpte istället för att hjälpa?

Känns lite tokigt. Känner mig mer sjuk nu än innan.

Det var när vi var i Nora som vi såg båten.

Mysingen sa att om de inte tömmer den snart

sjunker den.

Ta kort sa jag. det blev en blogg.   

Nog kan det kanske vara så ibland,

att vi fyller våra liv med saker som 

inte är bra? Så blir det så fullt och vi

är nära att drunkna.

Hittade ett klipp på några lovsånger.

Jag förstår att det inte är så lätt att förstå texterna 

på lovsångerna. För mig var de vackra, men vill

gärna ge någon fin till dig. Som uppmuntrar och som

berättar för dig att Jesus kan rena det som blivit nästan

"drunknande". Det blev denna:

Kan jeg komme på ny, jeg ber Deg, O Jesus ? Hver dag i mitt liv må jeg komme på ny.

Jeg trenger en Frelser som fred meg kan gi. Få komme på ny, kan jeg komme på ny ?

Kan jeg komme på ny, jeg feiler så ofte. Jeg vet ei å gå den vei som Gud vil.

Jeg kan ei gå lenger foruten å trenge den hjelp som Gud gir. Kan jeg komme på ny ?

Du får komme på ny, du som lengter tilbake til Frelserens liv, Hans fred du får smake.

Han kaller deg nå, du frelse kan få, og motta Hans kall. Du får komme på ny.

Önskar att du skulle vilja lyssna på sången.

Den ger hopp. Vi behövs tillsammans.

Ulrikas bidrag till fototriss.