Du vet sån där knapp som finns när man ska gå över gatan?

Som man trycker på för att bilarna ska få rött.

Just denna bild stämmer inte helt och hållet för den jag var nära

var det utrymme nedanför också. Det pekas tydligt var man ska peka,

men jag tryckte på nederdelen (den som inte syns på bilden).

Fnissade när jag upptäckte hur klantigt jag gjort. Micke tryckte rätt.

Kan det va så i livet ibland? Vi har fått så tydliga direktiv (kanske första

gången jag använde det ordet), vi har fått tydliga direktiv på hur vi ska gå,

men ändå blir det fel?

Min tro är att Gud står hos oss, så som Micke gjorde för mig, och "trycker rätt".

Vi behöver inte vara rädda tänker jag. På något sätt visar Gud oss vägen över vägen.

Han leder rätt. På det sätt det blir.

Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de

går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en

jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel,

och Efraim är min förstfödde son.

Jer.31:9

Fader för dig och mig vill jag lägga till.