Det här skrivandet går en ganska lång sträcka på något sätt.

Det började med att jag läste i Apostlagärningarna.

Om när Fillipos gick ut på den öde vägen.

En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden

ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde."

Och Filippus stod upp och gick.
Apg. 8:26-27

Blir vi kallade ibland där det känns konstigt? Där vi inte riktigt

förstår? Inte ser.

Sen kom jag på att det ju är tema ”Prövningen stund” i veckan.

Kanske ska man gå ”trots allt” ibland?

Det kommer att vara värdefulla tillfällen tror jag. Läser du vidare om

Filippus får du läsa om att ju fick vara med om mycket i händelsen.

Trots allt. Trots öde väg.

Det kan få uppmuntra till att försöka gå vidare, men glöm inte rätten att pausa.

Sen tittade jag i min lilla skatt.    Texter jag sparat. Sa till Micke idag att det

nog är alldeles för lite jag sparar.

Jag hittade om att vara tillgänglig. Tänk att få vara det - hur det än ser ut av prövning

runt omkring. Vi får trots allt.