Jag läser i Apostlagärningarna. I kapitel 10 handlar om när

Kornelius får se en syn. Och det handlar om när Petrus får se

en syn.

Läs gärna kapitlet. Man kan se hur ”timad” Gud är.
Ja jag tänker på att Gud gör i rätt tid. Han har koll.

Vi behöver inte känna oro för att Gud ska glömma oss,
jag behöver inte. Du behöver inte.

Visst kan det vara flera tillfällen som man inte alls förstår

vad som händer, men vi får släppa taget tänker jag. Släppa

det här med att ha kontroll hela tiden.

Petrus förresten trodde ju att det var någon slags skillnad på

människor. Bara de omskurna kunde få tro på Jesus.

Så då fick han se i en syn att det ju inte vara skillnad,

att alla var värda. Alla kunde få tro.

Och precis då kom det oomskurna till honom och bad

om hjälp. Innan synen hade han kanske inte accepterat dem,

men nu hade Gud visat att de var värda. Ser du ”timandet”?

Kan bibeltexten få betyda för oss idag? För mig? För dig?

För mig lyste ”timandet” tydligt på något sätt. Ja att Gud är

så stor och Han bryr sig om oss.

En del kan jag tänka att du kanske får för dig att tänka att du

bara är en bricka i Guds spel. Så gör Han med dig som Han tänkt.

Jag blir ledsen om du tänker så. Då är det som om jag skrivit illa om Gud.

Gud skulle aldrig tvinga sig på dig.

Men jag tänker att möjligheten finns att leva ett liv som Petrus eller

som Kornelius. Ett liv som handlar om en nära relation med din och min Gud.

När jag läser kapitlet väcks en längtan i mig att få leva tillsammans med Jesus.

Alltid nära. Alltid öppen för om Han vill lära saker.

Petrus lärde sig inte på en gång. Ändrade inställning. Nej han fick vara med

om synen tre gånger (för all del få gånger tänker jag). Vi behöver inte ha bråttom

eller stressa fram oss till ”perfekta”. Vad är det "perfekta"? Låt din tanke ta tid.

Men börja gärna med att vara villig till Guds tankar tänker jag. Jag vill!

Och lita på ”timandet”. Jag vill. Vår Gud har kontroll.