I kapitlet får vi än en gång läsa om händelsen som 

gjorde att livet för Paulus bytte lite riktning (det är

även i kapitel 9 vi kan läsa om det).

Paulus hade tidigare förföljt de kristna, de som följde

”den vägen”. Han hade satt dem i fängelse. 

Nu mötte han Jesus och Paulus blev kallad att vittna.

Kallad att gå. Kallad att berätta om Jesus.

Paulus som förut hade varit en förföljare. Hur skulle 

människor kunna lita på honom?

Nej vi förstår inte alltid Guds vägar. Kanske aldrig?

Ska jag byta riktning? Varför? Hur ska det gå till?

Jag lärde mig en bön av heliga Birgitta när jag gick 

skolan. Den kan vi få ta med oss.

Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.

Det kan ju inte vara så att Gud kräver av oss att

vi ska förstå allt, men Han kan ändå önska förtröstan tänker jag.

Att vi litar på att Gud vet och lämnar till Honom att leda oss.