När jag gjorde min kompletteringsuppgift (har fått mitt intyg nu)

Fick jag skriva om försoningen och tankar utifrån den.

Det finns en del i mässan som kallas avlösningen. Då när prästen

talar om att synderna är förlåtna.

Vi fick samtala lite om ifall vi tyckte det var viktigt med avlösningen

i början av mässan eller vid någon annan tid?

De flest jag pratade med tyckte det var viktigt att den var i början.

För att sedan kunna gå vidare och vara mer lyssnande i mässan.

För mig kan jag ibland nog känna att det går alldeles för fort, hinner inte känna...

Ändrade mig dock snabbt när jag skrev. Tänkte på att det mer på något sätt handlar

om ett konstaterande.

Ja Jesus har gjort dig fri. Ja Jesus har gjort mig fri. 

Det ska inte behöva handla om hur vi känner, om vi känner.

Det bara ÄR. 

Det vill jag lära mig mer utifrån uppgiften om försoningen.

Det tog jag med mig. 

Ta gärna med dig du också... DU ÄR förlåten. Om det råkar

kännas illa en dag är det ändå lika sant då - försoningen gäller

varje dag, varje stund.