Liknelsen om det återfunna myntet

Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem,
tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon
hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och
grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet
som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds
änglar över en enda syndare som omvänder sig.
Luk.15:8-10

Det här är en av söndagens texter. 

När jag läste inbillar jag mig att jag kan lite ana att det kan bli problem
i texten.

”tappar bort, tappade”

Kan Gud tappa bort någon? Nej Gud kan inte tappa bort någon.
Han gör inte det. Struntar inte i någon. 

Jag delar gärna en del av en bön som Jesus ber för dig och mig.
Önskar att du kan få känna att du är buren av Jesu böner.

Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord
kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du,
Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall
tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett
dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett:  jag i dem och du i mig, för att
de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har
sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.

Joh.17:20-23

Jag skulle istället för mig själv, och för dig, med tanke på det där ”tappandet”
peka på tanken vi kan få i texten vi läser om vad som händer när något saknas:

tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon
hittar det

Gud kommer aldrig ge upp med dig eller mig. Han letar och letar.
Det är tillsammans med Gud och tillsammans med Jesus vi hör hemma.