I juli försökte jag vara lite "ledig". Mer var det

att jag behövde kunna släppa bloggen lite. Bara 

vara.

Det gick ganska bra. Ska "kolla upp mig" så det 

inte tar för stor plats. Meningen är ju jag och Gud.

Du och Gud.

På datorn har jag en mapp. Bibeltext heter den.

Jag läser en text och skriver tankar om den. Märkte

att när tiden gick blev det mer och mer som att jag skrev

orden där till Gud. Ställde frågor till Honom. 

Du får gärna följa med i de första verserna jag funderade

över. Så får vi se hur det blir sen. Efesierbrevet är det i 

alla fall!

 Början på Efesierbrevet. Det kommer från Paulus.

Troligen skrivet under tiden han satt i fängelse. 

Han börjar med att presentera sig.

Detta brev kommer till er från Paulus, som är utvald av Gud till

att vara Jesu Kristi budbärare.(Levande Bibeln)

Först tänkte jag på tryggheten det är att det är Gud som kallar.

Vi kan inte gå själva. Ska inte gå själva. Hitta på uppdrag.

Nej det är Gud som kallar och ger uppdrag. Jag kanske har

”funderingsuppdrag” nu. *ler*

Att låta sig vänta på uppdrag kan vara en fundering till idag. 

Å andra sidan hörde jag ju i en predikan alldeles nyligen att vi

ju inte ska sitta helt stilla och hjälplösa. Han som predikade talade

om att försöka ”börja gå”. 

I alla fall... Det kanske kan vara så att man försiktigt börjar ”tassa”

i väntandes på uppdrag från Gud?

När tiden gick lite (ja jag låter bibelfunderande ta tid) funderade jag

just på presentation. Att du och jag är värda att presentera oss som en

som Gud älskar och har kär. En som Gud sänder på uppdrag.

Du är värd det. Jag är.

...de i Kristus Jesus troende. (1917)

Vi är fortfarande på vers 1. *ler* I Kristus. Tänk att du och jag får vila där,

i Kristus, i Jesus. Där vill jag vara. Där får jag vara. Får du.

Jag önskar er all välsignelse och frid från Gud, vår Far, och Jesus Kristus,

vår Herre. Ef.1:2

Jag läser versen och tänker på hur vi behandlar varandra. Vad vi önskar för varandra.

Även om du eller jag (Paulus satt i fängelse) råkar ha det lite svårt tänker jag att vi

alltid skulle kunna ha råd och vilja att önska välsignelse från Gud. Jag tror vi själva

mår bra av det också.

Men... Dumt om du uppfattar det som att jag säger att jag kan önska dig Guds frid

och sen är det bra. Finns ofta många fler behov. Vet.          

Slut på funderingar om vers 1 och 2. Tänk vad rik Bibeln är

som har så mycket gott i två verser.