Helgmålsringning 14 september 2013

Ibland kommer jag ihåg att titta på lördagskvällen.

Om du inte tittade är detta väl värt att se tänker jag.

Temat "Döden och livet" vill jag också skriva lite om.

Jesus uppväcker en änkas son
Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain,

och Hans lärjungar och mycket folk följde med Honom.

Just som Han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut

en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka.

Mycket folk från staden gick med henne. När Herren

fick se henne, förbarmade Han sig över henne och sade

till henne: "Gråt inte." Sedan gick Han fram och rörde

vid båren. Bärarna stannade och Han sade: "Unge man,

jag säger dig: Stå upp!" Då satte sig den döde upp och

började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. De greps

alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet

har trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk."

Och detta tal om Honom gick ut i hela Judeen och trakten

däromkring.


Luk.7:11-17

Det här är Evangelietexten. Du kunde läsa alla verserna.

Jag kan tänka på Jesu omsorg. Han förbarmade sig står det.

I Bibel 2000 översätts det med att Jesus fylls av medlidande

med kvinnan. Jag kan känna omsorgen. Jesus går inte bara

förbi och struntar i, nej Jesus tar sig tid och stannar upp.

Han tar sig tid för dig och mig.

Då satte sig den döde upp.


Luk.7:15

En enda vers. Ganska så omöjlig. En död kan ju inte sätta sig upp.

Kan kanske orden få ge hopp? Att där det ser alldeles omöjligt dött ut

i situationen kan man på ett sätt få resa sig igen och sitta upp? Han talade

till och med.

Min egen situation nu är mycket trött. Osäker på om jag ens orkar

”sätta mig upp” ibland. Då tar jag orden om medlidande med mig,

ord om att Jesus känner mig, och känner dig, med mig. De kan få bära.

Så reser vi oss upp så gott det går.