Direktlänk till inlägg 23 oktober 2013
Jag har ”skummat” igenom några av kapitlen. Olika släkter beskrivs.
De nämns vid namn.
Jag har valt att hoppa fram lite. Till kapitel 9. Ja där står om människor
och släkten också, men två verser stack ut på något sätt.
På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, anställda som förmän
för dörrvaktarna. De hade vidare uppsikt över kamrarna och förvaringsrummen
i Guds hus. Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, ty det var deras uppgift
att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.
1 Krön.9:26-27
Kanhända tycker du att jag desperat tar fram en enda vers för att skriva något,
men så blev det denna gång. Den på något sätt kan ge uppmuntran.
Dörrvaktarna. De som vaktade dörren i Guds hus.
Tanken jag får först var, om vi låtsas att vi är i nutid, kunde det kännas meningsfullt?
Vakta dörren? Och på natten fick de inte alls vila.
Fylla på kaffe till kyrkkaffet? Sätta i ordning sångböcker? Hålla upp dörren åt någon?
Det måste och borde ändå varit en uppgift värt aktning. De fick tjäna på heder och tro.
Det var den sista meningen jag först fastnade för. ”öppna dörrarna varje morgon”.
Jag kommer nu att helt vända om till ditt och mitt liv i nutid Och inte särskilt mycket
med tanke på kyrkan - även om ju det där med kaffet och böckerna är så värt, men...
Vad jag önskar för dig och mig att vi skulle kunna få känna att vi ”öppnar dörren”
varje morgon. Jag har själv inget bra morgonhumör alls, har lite dumt svårt känna
mig glad för ny dag. Inte alls stolt för det. Skäms.
Hörde en predikan en gång där han nämnde om att människan varje morgon vaknade
med orden ”tack Gud att Du och jag är vänner”. Man kanske skulle kunna tänka att han
öppnade dörren?
Ja han öppnade till en ny dag och påminde sig om vad han utgick från under denna dag.
Att han och Gud var vänner. Det hjälper till bättre humör känner jag.
Idag läste jag en text i Femte Mosebok. Där fick vi läsa om att Mose inte fick se det utlovade landet. Han fick inte se det som han så länge kämpat för. Visst känns det ganska sorgligt att läsa texten, men på samma gång beskriver den lite ...
Ja, jag vet att jag inte skriver här så ofta. Dels beror det ju på arbetet med boken Lite godis en andaktsbok från mig till dig. Den har funnits ett tag nu. När april är slut kan den inte köpas via nätet längre. Om du skulle köpa den bör...
Hej du fina och bästa! Vi börjar med kategorin känslor och tanken överväldigad... Ja en del känner jag mig så. Skriver typ aldrig här längre, det vet du. Ändå kommer besökare. Fina bästa. Vet du?! Jag önskar dig gärna sådan...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|