Det är inte alltid särskilt lätt att förstå sig på texterna i Gamla Testamentet.

Men har ju bestämt mig för att läsa. Då kanske något kan få komma ur texten?

I kapitel 10 läser vi om hur Saul ville begå självmord. Du kan nog ana att jag

inte riktigt förstod hur jag skulle kunna vända det till något gott.

Så i söndags, när jag läste för ”femtielfte gången” kom jag att tänka på en sak.

En liten bakgrund är att filisteerna vann över Israels folk. Det var då Saul ville

begå självmord. Han bad först om hjälp. Fick nej. Gjorde själv. Önskar ingen

ska behöva bli så desperat.

Så läste jag i söndags:

När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och

hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom

filisteerna och bosatte sig i dem. 

1 Krön.10:7

Då kom jag att tänka på föredömen. Saul hade varit och såförsvann han.

Vad viktigt det nog är att vi har människor bredvid oss som inte ger upp.

Människor som istället står kvar. Som vi kan vara trygga med. Heja dig

att var en människa som står kvar och är trygg!

Han hade även rådfrågat en spåkvinna för att få svar. Han hade inte sökt

svar hos HERREN.

1 Krön.10:13-14

De sista verserna i kapitlet ger oss tillrättavisning på något sätt

(tog med delar av dem). Var egentligen inte säker på om jag skulle

ta med dem, men nu ser du att de är.

Visst kan det nog vara spännande att fråga om framtiden på fel ställe?

När jag var barn kastade jag upp stenar för att se hur många barn jag

skulle få. *ler* Eller känner man sig ”tvingad” att söka svar på fel

ställe?

När vi är i en svår situation, kanske när människor runt oss börjar att ge upp,

då är rätta riktningen för oss att söka svar hos Herren. Söka hjälp hos Herren.

Ingen annanstans. 

Om dagen sänder HERREN sin nåd och om natt är hans sång hos mig,

en lovsång till mitt livs Gud

Ps.42:9