Jag har ”skummat” igenom några av kapitlen. Olika släkter beskrivs.

De nämns vid namn. 

Jag har valt att hoppa fram lite. Till kapitel 9. Ja där står om människor

och släkten också, men två verser stack ut på något sätt.

På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, anställda som förmän

för dörrvaktarna. De hade vidare uppsikt över kamrarna och förvaringsrummen

i Guds hus. Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, ty det var deras uppgift

att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.

1 Krön.9:26-27

Kanhända tycker du att jag desperat tar fram en enda vers för att skriva något,

men så blev det denna gång. Den på något sätt kan ge uppmuntran.

Dörrvaktarna. De som vaktade dörren i Guds hus. 

Tanken jag får först var, om vi låtsas att vi är i nutid, kunde det kännas meningsfullt?

Vakta dörren? Och på natten fick de inte alls vila. 

Fylla på kaffe till kyrkkaffet? Sätta i ordning sångböcker? Hålla upp dörren åt någon?

Det måste och borde ändå varit en uppgift värt aktning. De fick tjäna på heder och tro. 

Det var den sista meningen jag först fastnade för. ”öppna dörrarna varje morgon”.

Jag kommer nu att helt vända om till ditt och mitt liv i nutid Och inte särskilt mycket

med tanke på kyrkan - även om ju det där med kaffet och böckerna är så värt, men...

Vad jag önskar för dig och mig att vi skulle kunna få känna att vi ”öppnar dörren”

varje morgon. Jag har själv inget bra morgonhumör alls, har lite dumt svårt känna

mig glad för ny dag. Inte alls stolt för det. Skäms.

Hörde en predikan en gång där han nämnde om att människan varje morgon vaknade

med orden ”tack Gud att Du och jag är vänner”. Man kanske skulle kunna tänka att han

öppnade dörren? 

Ja han öppnade till en ny dag och påminde sig om vad han utgick från under denna dag.

Att han och Gud var vänner. Det hjälper till bättre humör känner jag. 

I söndags var temat "Samhällsansvar". Nu i veckan efter kan det en del

bli fortsättning på tankarna kanske.

Det här med ansvar...

Har vi inte också ett ansvar för oss själva? Ansvar att ta hand om oss.

Det är bra för oss själva och det är även bra för medmänniskan tänker

jag.

Är du i Norrköping och ledig så du kan komma

till Söderledskyrkan kan du komma dit idag om

du vill. Micke och jag är där då. Utställning 5 visas.

Samhällsansvar är rubriken för idag. Evangelietexten hämtas från Lukas evangeliet.

Läs om du vill. Känns som en mycket bra vana att läsa ord från Bibeln. Att ta tid och

låta sig påverkas av Gud genom ordet. Hoppas du har en bibel. Annars kommer här ibland.

Om Jesus och Sackeus först.

Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden.  Och se, där fanns

en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik.  Han ville

se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten.

Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se Honom,

eftersom Jesus skulle komma den vägen. När Jesus kom till det stället, såg Han upp och

sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus."

Sackeus skyndade sig ner och tog emot Honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat:

"Han har tagit in hos en syndare." Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften 

av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt

tillbaka." Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också

han är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som

var förlorat."

Luk.19:1-10

Rubriken för idag och för veckan som kommer är samhällsansvar. Som gammal elev börjar

jag tänka på hur texten och rubriken kan höra ihop. Ja för den uppgiften hade vi varje vecka

i skolan. Ser jag temat i texten?

Människorna i texten som mumlade förargat visade nog inte samhällsansvar.

De verkar ha gjort skillnad på människor. Och nästan på gjort regler för vad

som ansågs vara ansvarigt att göra? Och så hade Jesus tagit in hos en syndare.

Det var väl inte passande? Inte särskilt ”ansvarigt”... 

Texten kan nog säga till mig att det är ett ansvar att inte göra skillnad på människor.

Inte mumla förargat (de verkade inte säga rakt ut heller, lite fegt kanske?)

På måndag ska vi få vara med på Cafe 5:an i Söderledskyrkan. Då är ju ”efterfirningstid”

på samhällsansvar. En av skulpturerna tänker jag en hel del på. Bebodda ögon.

Du får se en bild av skulpturen här innan den blev klar. Träarbetet.

Tänk om vi kunde bli bättre på att se varandra och inte göra skillnad?

För det är ett öga du ser. Det kan få vara ett samhällsansvar tänker jag

att se varandra.

Lade du märke till hur gärna Sackeus ville se Jesus? Han klättrade upp

i ett träd. Han ville se. Ville vara med. Jesus såg honom också sedan

En annan av skulpturerna, Flygfärdig,  är även den en skulptur som

påminner om ansvar på något sätt.

Om vi tänker oss att vi är den som står bredvid människan som sitter på gungbrädan?

Är bredvid en Sackeus som vill ha tag på Jesus. Har vi inte ansvar då att peka på löftena

från Gud som bär oss (klotet kan få vara löftena) eller ansvar för en människa att våga

”klättra upp i trädet”? 

Det blev en lång textfundering... Ansvar att se människor och låta vara värda.

Ansvar att uppmuntra till och påminna om att Jesus finns för oss.

Den sista lilla tanken är till mig eller dig som kristen, har vi ett ansvar att söka Jesus mer?

Ja jag tänker nog det. 

Det var länge sen jag skrev något om sjukdomen kanske?

Om den där MS.

Har nog skrivit om att jag för det allra mesta är mycket trött.

Och i onsdags var en "skitdag" sa jag till min man. Ett grovt

ord för att vara från mig. Ja för det kändes mer än lovligt jobbigt.

Så skulle vi gå en liten promenad runt huset, Micke och jag.

Tror han mätt någon gång till 600 meter.

Plötsligt tog kroppen helt slut. Micke fick köra mig där jag

satt på rollatorn. Skitdag... 

Undrar om inte nåt av det bästa man kan göra då är att lägga sig vila?

Det gjorde jag när vi kom hem.

Ja vi behöver nog bli bättre på att låta oss vila. Gärna innan det där 

stoppet. Jag behöver bli bättre.

Vilken vacker betydelse på Antonia!

Oskattbar och ovärderlig.

Önskar varenda människa få känna så.

Att få betyda. Betyda mycket. Mer än man kan ana.

Toini var lite svårare. Här kommer lite från Wikipedia:

Toini är ett kvinnonamn med finskt ursprung. Det är antagligen en

smekform av Antoinette. Författaren Zacharias Topelius döpte sin

första dotter till Aina (född 1846) och sin andra dotter till Toini (född 1854).

Aina betyder "den enda" och det finska ordet toinen betyder "den andra".

Jag avslutade  Efesierbrevet. Nu tänkte jag försöka läsa i Gamla testamentet.

Vi läser med nya testamentets glasögon, sa prästen i bibelstudiegruppen. Sant.

Jag läser texten en hel del med tanke på Jesus och vad texten kan få betyda i mitt liv.

Om du vill får du gärna kommentera och berätta om din tanke.

Men du måste så klart inte. Läs lite om du vill.

De tre första kapitlen handlar om släkttavlor. Människorna nämns vid namn!

Det talar och påminner  mig om att du och jag är kända av Gud. Kända vid namn.

Gud vet om våra tankar och drömmar.

I kapitel fyra finns en vers som jag tycker om. Den får mig att tänka på goda saker

och gott liv. Så som jag tror Gud tänker för oss, för dig. Gud tänker ett gott liv.

De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och där var lugnt och stilla, 

1 Krön.4:40

Orden ”utrymme nog” blir jag glad av.  Gud har aldrig någonsin tänkt att vi ska behöva

känna oss instängda. Gud vill frihet för oss. Vill låta oss få se möjligheter. Möjlighet att ta

utrymme och plats. Så som vi känner att vi orkar.

”lugnt och stilla” tycker jag också mycket om. Kan inte tänka mig att Gud skulle stressa

fram att ta utrymme och plats. Tänker inte det i alla fall. Där kommer nog orden in om att orka.

Vi behöver nog också mycket ta hand om oss så att vi liksom växer i lagom takt.