Ibland går jag in och ser hur Svenska Kärnbibeln översätter texten.

Läs gärna. De ger en liten förklaring till orden som skrivs.

Alla som min Fader ger (anförtror) mig kommer till mig, och den

som kommer till mig ska jag aldrig, nej aldrig kasta ut (driva bort,

från familjen). För jag har kommit ner från himlen, inte för mina

egna syften utan för att göra hans vilja som har sänt mig (att utföra

hans plan och syften). Detta är nu hans vilja som har sänt mig, att

jag inte ska förlora någon av alla de som han gett mig, utan jag ska

ge dem nytt liv (resa upp dem) på den yttersta (sista) dagen. För detta

är hans [min Faders] vilja (plan, syfte), att alla som kontinuerligt ser

(undersöker, erfar) och tror (litar, lutar sig emot) honom ska ha evigt

liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet,

äkta liv), och att jag ska låta honom uppstå på den yttersta (sista) dagen."

Joh.6:37-40

Texten ger evighetshopp. Det är Jesus som talar. Gud Fader har anförtrott

mig och dig till Jesus. Han vet att det är bra för oss. 

Jesus kommer aldrig att driva bort dig eller mig från familjen. Aldrig.

Ingenting kan göra att Jesus älskar mindre.

Han pratar om nytt liv, om att resas upp. Det är ord jag känner glädje

för och samtidigt den där känslan av att förminska livet som är nu

(inte positiv känsla). Tänker mer att vi behöver vara rädda om det

vi har redan nu. Försöka tänka och vara glad för det.

Ja, mitt liv blev en hel del annorlunda än jag först trodde, men det är

väl hopp att också glädjas åt det som är? 

När vi pratar om evighetshopp tänker jag mer att vi har en glädje

längre bort, men vi får inte glömma att vara glada för det vi redan

har. Då förlorar vi nog mycket mod. 

Ska ha radio i kväll. Hoppas det går bra att samla tankar om hopp.