Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader.

Och HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.

1 Krön.13:14

Det hände så att man skulle flytta Guds ark. På vägen var det en man som

råkade sätta handen mot arken. Han dog.

Visst kan jag tycka det låter skrämmande, men jag börjar tänka på att det var

Guds ark och att den betydde mycket. Den fick inte behandlas hur som helst.

Vi kan inte behandla Gud hur som helst. Gud är värd att äras.

David, som tänkte föra arken ”hem till sig” fattade jag det som,

vågade inte heller efter den här händelsen. 

Så den fick vara i Obed-Edoms hus.

Jag kan tänka på ett par saker när jag har funderat.

Dels på att vara till förfogande. Jag tror på att Gud längtar efter

att du och jag ska på något sätt vara öppna för att ta emot Honom

i vårt hem, i våra liv. Vara till förfogande.

Ja Gud jag vill låta Dig komma nära!

Och en extra sak... Att vara medveten om vem det är som får

ta plats och utrymme i mitt liv. Ditt liv. Gud som har skapat

världen. Gud som känner dig och mig. Gud som vill det bästa

för oss. Honom kan vi få bjuda in.

Jag tänker även på att när Obed-Edom hade ställt sitt hem

tillgängligt välsignade Gud det. Gud välsignade allt han ägde. 

Tänk att mer få börja tro, förstå, veta, se att när du och jag lämnar

vårt liv och vår vardag till Gud så välsignar Han det. Gör något gott

av det. Det vill jag gärna önska oss.