Herrens moder är temat för idag. Man kan läsa texter om Maria. 

Ja för hon är Herrens moder. Vilken modig kvinna. Modig tjej. 

Modig flicka. 

För hon var nog inte särskilt gammal när hon fick uppdraget

att föda Jesus.

Jag har med en text senare som handlar om just uppdrag. Tänk 

att få vara med och be om mod att ta emot uppdrag. Och Maria,

Maria visste ju inte ens innan att uppdraget skulle komma. 

Undrar hur hon hade levt innan? Undrar vad hon hade för tanke

om livet? 

Vi kan i alla fall läsa om att hon sa ja och att det blev som det 

var sagt. 

Elisabet var mor till Johannes Döparen. Hon delade viktiga 

ord till Maria. Ord som jag gissar gav mod och förhoppning. 

Tänk vad det nog betyder att få vara en ”Elisabet-människa”.

En människa som uppmuntrar och ger mod och framtidstro.  

Maria och Elisabet
Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd
och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. När Elisabet
hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och
hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst:
"Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!
Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till
mig?  Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt
barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, ty det
som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse."
Lukas 1:39-45

Jag skrev om att det skulle komma en text om uppdrag. Den 

hämtas från Jesaja. 

Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg
när han kommer över bergen och förkunnar frid,
bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning
och säger till Sion: "Din Gud är konung!"

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar alla,
ty de skall med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion.
Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner 

ty Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem.

Herren uppenbarar sin heliga arm inför alla
hednafolkens ögon, alla jordens ändar skall se 

vår Guds frälsning.

Jes.52:7-10

Om ljuvliga steg. De kommer över bergen. Kanske
inte alltid så lätt att gå där (tänker jag mer på det nu

för att jag själv har svårt att gå)?

Men de är ljuvliga, glädjebudbärarens fotsteg.

Bara att de kommer så man ser dem. Då vet 

man vad man har att vänta. Goda ord.

Dina ord (som jag hoppas är goda) är värda att

få fram även om det skulle innebära att du måste

”kämpa dig fram på ett berg”. Fortsätt helt enkelt.

Vers ett och två i kapitel 52 (inte med i kyrkotexten)

kanske kan på något sätt få oss att tänka till när vi vill 

vara den där som vill ta emot uppdraget som Maria eller

som vill vara med och ge framtidstro och hopp som Elisabet?

Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion,
kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad,
ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig.

Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem.
Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.

Jes.52:1-2

Jag är en av dem som behöver vakna upp. Som kanske 

behöver skaka av stoftet?  

Du och jag kan mer och mer få klä oss i högtidsskrud

tänker jag. Vi kan få börja vara stolta för vi vet vem

vi tror på. Vem vi går på uppdrag för. 

Oj det blev långt om temat Herrens moder. 

Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?

Genom sin stora makt och sin väldiga kraft nämner

han dem alla vid namn - ingen enda uteblir.

Hur kan du Jakob säga, du Israel påstå: "Min väg är

dold för Herren. Gud bryr sig inte om min rätt"?

Vet du inte, har du inte hört  att Herren är en evig Gud,

som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och

utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.

Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.

Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med

vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas,

de färdas framåt utan att bli trötta

Jes.40:26-31

Det blir kanske inte varje fredag, men då och då kanske det

kommer text från radion?

Har några sidor som jag läser. Inte riktigt helt innantill, men 

de är ett stöd för mig.

På slutet får du läsa ordet BÖN. Ja det är allra mest ett

förbönsprogram, så det passar att jag försöker be.  Idag 

sätter jag påminnelse till mig att be för er som läser. 

Texten gäller Gamla testamentet. Passar bra med det 

där om samarbete som jag skrev om i måndags...

Jag är mycket glad att texten som hämtas från Gamla testamentet

är fylld av tröst till dig och mig. Väljer att läsa några av orden för

dig och mig. 

Ord som kan ge tröst och nytt mod till oss. Då när vi står där redo

att vara med och bana väg för Herren. 

Texten kommer från Jesaja 40. Du kan gärna läsa hela kapitlet om

du har tillfälle. 

Överskriften är "Herren tröstar sitt folk". 

Visst kan man nog känna sig nyfiken bara av den?! vad vill Gud säga

till mig? Vill Han säga något till mig?

Ja Herren är intresserad av dig och mig. Tänkte på det där att du och

jag får vara med och bana väg... Det är inte så att Gud lämnar oss

ensamma och att det bara kanske ska få gå bra. nej Gud är med hela

tiden. han vill också ta sig tid att trösta. han tar sig tid att ge nytt mod.

Du har kanske blivit lite nyfiken på vad det är Herren säger sen när

Han tröstar. Jag läser de två första verserna. 

Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem

och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning

är försonad, och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand för

alla sina synder.

Jes.40:1-2

Här har vi läst om Jerusalem, men du kan lika väl sätta in ditt namn.

Jag kan sätta in mitt namn. Gud är den som vill tala ljuvligt till oss.

Ljuvligt till dig. Gott till dig. 

Vi läste om att missgärning är försonad. Det var det Jesus kom till

oss för att göra. Han försonade missgärning.

Vi kan ofta få för oss att vi måste göra en hel massa goda gärningar

för att helt och hållet vara försonade, men det är redan klart.

Jesus har redan gjort allt. Han har öppnat vägen för oss. 

Vi läste även om att vedermöda är slut. Vedermöda kan vara ett

ganska svårt ord. Jag tog hjälp med att ta reda på synonymer.

Plåga, ansträngning, besvär.

Kan vi inte be en liten bön om att vi ska få uppleva hur Gud tar

bort vedermödor från oss? Och samtidigt gärna tacka för att

Jesus är här med oss? Han har försonat missgärning. 

BÖN

Jag hämtar från Wikipedia:

Det är ett hebreiskt namn som betyder han skrattar. 

Ett kapitel hoppas över och nu var det bara 

en mening jag tänkte på. Bara en del av vers ett.

medan David stannade kvar i Jerusalem

Det är gamla testamentet... Ja de andra var

med i strid. David stannade kvar.

Den lilla delen ”flög upp” när jag läste.

Vi är i veckan med temat Bered en väg för Herren.

Kan det ibland kännas (kanske mest jag känner?) -

att jag missar för jag stannar kvar?

Nu får jag nog påminna mig om att jag ju visst 

får vara med i en slags strid ändå, då när jag bereder

på det sätt jag kan. Men ibland... Ja ibland kan jag 

nog sakna ett liv på ”stridsfältets höjder” (har för

mig att vi sjöng en liknande sång för länge sen.

David fick vara med i den där striden sen...

Kanske kan det få vara en uppmuntran?

Att tiden med ”stanna” är lika mycket 

värd som allt annat?

Publicerad den 10 nov 2013

I söndags var temat "Bered en väg för Herren".

Jag skrev om att jag tänkte på samarbete. 

Mellan dig och Herren, då när du bereder.

Vi får som Erik sjunger om be om att få gömma

sig tänker jag.

Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna

för det att dess vedermöda är slut,

Jes.40:1-2

Idag är temat "Bana väg för Herren"

enlig kyrkoåret.

När jag läser Jesaja 40 tänker jag på

samarbete. Det kommer en del om det 

i radio ikväll.

Du och jag är inte ensamma när vi banar väg.

Gud är nära och tröstar. Han bryr sig om.