Idag kan jag tänka på beslut. När vi väljer att döpa oss

är det ett beslut tänker jag, i Svenska kyrkan visar man 

sitt beslut i konfirmationen.

”Gammal och vis” eller nja, jag har kanske lite erfarenhet

av livet så har jag märkt att man kan hamna i situationer

i livet som inte alltid känns så enkelt.

Står beslutet kvar… Det är en sak att fundera på idag kanske.

”Ja Jesus jag önskar få gå med dig även när det kommer svårare 

tider”. 

Jag blev verkligen jätteglad när jag såg att de av texterna man

kan läsa via kyrkoåret idag är från Jesaja. 

Du får gärna läsa verserna som ger hopp till dig och mig,

att vi inte är lämnade ensamma. Herren vet om oss och 

känner våra beslut. 

Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob,
han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst 

dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.

Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom 

strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom 

eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.

Ty jag är Herren, din Gud, Israels Helige, din Frälsare.

Jes.43:1-3

Skulle nästan på kunna sluta här. Bara det… Har ni upplevt

hur man nästan kan komma ihåg platsen man var på när man 

läste ordet? Så är det för mig med detta ord.

Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i
Jordan av Johannes. Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han
himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 
Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig
har jag min glädje.”
Mark.1:9-11

Texten gav mig uppmuntran på så sätt att jag tänkte på hur vi alla,
hur du och jag, hur vi behöver uppmuntran.

Jesus fick här uppmuntran och bekräftelse. Gud visste att det var
viktigt. Gud vet det för dig och mig.

Heja er att uppmuntra varandra!   

Och låt oss gärna bli bra på att ta emot.