Guds mäktiga verk. Tänker att det nog kanske blir

små bitar från de tre texterna idag. Lite med tanke 

på att du och jag hör samman med Gud. Han hjälper. 

1 Samuelsboken 2:1-10. Först är det del av vers 2. 

Det finns ingen som är lika mycket kvar att lita på

och stå på som vår Gud. Gud är kvar.

Ingen klippa är som vår Gud.

I vers fyra läser vi om att rusta med kraft. Visst kan

vi nog ganska ofta känna oss stapplande. Jag vill själv 

lägga till att det väl inte kan vara du och jag som själva

rustar oss? Vi kan få be till Gud tänker jag att Han skulle

rusta oss med kraft. 

Det handlar inte om ”blir det så blir det”, det är ju ändå

ett beslut att be om att bli rustad…

men de stapplande rustar sig 

med kraft.

Skönt med en liten strof som påminner dig och mig

om att det ju är Gud som rustar och som reser oss upp. 

Det är från vers 8. 

Han reser den ringe upp ur stoftet

Livet kan ibland kanske kännas som alldeles för mycket 

”stoft”. Synonymer är pulver, damm, aska. Som inget värt?

Önskar dig och mig få se hur Gud reser oss upp. För att 

kanske ”sätta bland furstar”. Tänker att de nog menar att 

Gud reser upp till något riktigt bra.  

för att sätta honom bland furstar.

Det blev inte tre… Däremot kan jag inte lämna söndagens

text utan Marias, Jesu mors, ord. Tänk att helt och hållet få

lita på att det är Gud som gör verket. Han reser upp. Han rustar.

Gud finns alltid kvar.

Ty för Gud är ingenting omöjligt." Maria sade:
"Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig
som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Luk 1:37-38