Det är bönsöndagen idag! På sätt och vis kan vi 
ju få
tänka att varje dag är en dag med bön. 


Just idag kan vara en dag när vi lite mer fokuserar 
på bön

kanske. Vi kan få tänka på vad bön är. 



Jesus har öppnat vägen för oss att be till Gud. 
Nästan på

skulle jag kunna stanna vid den enda 
meningen.

Du och jag får be. Vi får! Det är öppet. 



Jag tar med ett ord från Jesus. Tror du kanske 
läste det

redan igår. Jesus talar om bön. Lägger
 märke till att

Han säger NÄR ni ber, inte OM vi 
ber. Du och jag är

tänkta att få ha relation med
Gud genom bön.

När du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr 
och

be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, 
som ser

i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall 
ni inte rabbla

långa böner som hedningarna. De menar 
att de skall bli

bönhörda för sina många ords skull. 
Var inte som de.

Er Fader vet vad ni behöver, innan 
ni ber Honom om det.


Matt.6:6-8

Två saker till tänker jag på förutom detta med att

Jesus 
ser det som något naturligt och självklart att vi ber.

Vi ska inte heller göra oss märkvärdiga i att vi berättar


hur mycket eller länge vi kan be. Bönen du och jag har


är något hemligt och fint mellan oss och Gud.

Ibland ber vi tillsammans, men jag får tanken att 
bön

först och främst handlar om dig och Gud. Om
 mig och Gud.



Jag har en fantastisk bönevän. Ungefär varannan 
vecka pratar

vi med varandra och hjälper varandra
be för specifika saker.

Så kan man låta bönen vara
 en del.



Det andra jag tänkte på var tryggheten det kan få
 vara för dig

och mig i att ju Gud vet om vår 
situation. Vi behöver inte

”rabbla långa böner”.
 Gud vet om oss. Vet om dig.
 


När jag läste i Romarbrevet (Rom.8:24-27)
kom jag att tänka på hästen Tansir. Hoppas 
att länken

fungerar så du kan läsa. Han 
uppmuntrade mig till att

ha hopp och tro 
på framtiden.



Om Tansir

Skulle det visa sig att inte länken fungerar
löser jag det senare.