Förra veckan skev jag om Jotam som gick 

med fasta steg. Jotam som det gick bra för. 

Varför verkar det vara så att det inte bara 

får fortsätta vara bra?

I kapitel 28 läser vi om Jotams son Ahas.

Ahas som inte alls gjorde det som var rätt.

Det blev till och med så dumt att Ahas 

började offra till avgudar. Han trodde att

han skulle bli hjälpt genom dem.

Det är inte förälderns fel när barnet gör tokigt.
Visst har mamma och pappa ett ansvar. Men en
del behöver vi nog lätta bördan från föräldrars axlar.
Vi behöver ta ansvar tillsammans (känner igen att jag

skrivit om detta tidigare).

Börja aldrig aldrig tro att du måste ägna tid åt någon

slags avgud. De kan inte hjälpa dig. De (vad det nu är)

är bara påhitt av människor som vill få dig att tro på annat.

Kanske några slags stenar? Kanske alkohol? Önskar oss

frihet från det.

Hans son Hiskia blev kung efter det. Hoppas

han fick vara med och vända till bättre.