Herren är min styrka och min sköld,
på honom förtröstade mitt hjärta.

Ps.28:7

Det var i onsdags jag skrev om de där fasta stegen.

Och?...

Jag hade nog någon bra och viktig tanke.

Blev bara så att jag väntade med att skriva.

Ska leta i minnet. :)

Ibland kanske man bara behöver lämna?

Jag hittar inte tillbaka till tanken.

Vad kan jag lära mig? Skriv ner så fort det går.

Det kan få komma att bli värdefullt för dig.

Skriv ner tankar. Du behöver inte alltid 

visa dem, men de kan hjälpa dig i livet

och i dina funderingar.

Jag lämnar kapitel 27. Om fasta steg. 

Jon - av Johan som betyder Gud har förbarmat sig.

Jon kan även komma av Jonas som betyder duva

Jonna en dansk kortform av det hebreiska namnet 

Johanna eller Joanna - Gud har förbarmat sig

Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade 

med fasta steg inför HERREN, sin Gud. 

2 Krön.27:6

Ur kapitel 27, ett kort kapitel, citerar jag

en enda vers. 

En enda vers som jag tyckte mycket om.

Som jag kände mig trygg med på något 

sätt. 

Fasta steg. Vad jag önskar oss fasta steg 

i livet. Något som känns tryggt och bekant?

När man vet vad som händer…

För någon dag sen skulle jag bara gå ur

hissen (det kan vara bra för mig att läsa

om att jag behöver vara mer försiktig).

Ja jag skulle gå ur hissen. På vägen hände

något mycket konstigt. Jag tappade balansen.

Jag ramlade pyttelite. 

Då var det inte mycket till fasta steg. 

Kan jag lära mig något av händelsen?

Ja, för visst längtar vi efter fasta steg,

i alla fall jag. Kanske du.

Fasta steg i livet. Det kan nog handla

en hel del om att vi mer och mer behöver

fokusera blicken. Då kan man bli mer

fast i sina steg tänker jag. 

Och då… när det händer att vi snubblar,

för det kan hända oväntat och plötsligt, 

då kan vi få ta hjälp av stödet vi har i

Gud (i den här händelsen var det golvet).

Han finns alltid kvar. Redo att hjälpa

dig och mig när vi behöver stödet. 

När vi råkar snubbla. Då hjälper Han 

oss upp igen. 

Först på norska, tror jag, sen på engelska.

Jag erkänner... Det här är ett långt långt inlägg. Så blev det idag.

Goda förvaltare är temat för idag. Jag väljer att använda episteltexten.
Hämtar den från Svenska Folkbibeln och även en 
engelsk variant.



Det är 2 Tim.4:1-7, och det är Paulus som skriver
 till Timotheos.

En sista förmaning


Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, 
som skall

döma levande och döda, och inför Hans uppenbarelse och Hans rike:

predika ordet, träd fram i tid och otid, 
bestraffa, tillrättavisa och

förmana, med allt tålamod och all 
undervisning. Ty det skall komma

en tid då människor inte 
längre skall stå ut med den sunda läran, utan

efter sina egna 
begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allt

eftersom det 
kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen

och vänder 
sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt

lidande, 
utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.


Aposteln inför döden


Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott 
är inne.  

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, 
jag har bevarat

tron.

Jag kan en del känna att man kan få någon slags
”kramp” över sig.

Som om man inte duger om 
man inte kämpar. Då vill jag gärna att
både du 
och jag har med det som jag skrev in i fredags.
 Att vi väl
först kan tänka att vi har ett ansvar 
att förvalta våra liv? Att vårt
tjänande börjar 
i att vi vet att vi är älskade. Vi är sedda av Jesus.

Frälsta genom Honom.

Att vara förvaltare.

Då står man, i alla fall jag, vid nästa steg.
Ja, 
jag vill fullgöra min tjänst kanske du som
jag 
känner och önskar. Vad händer nu?

Jag klipper ut några ord från den engelska 
översättningen (The Message).
Det är från 
samma bibelställe, men på engelska… 


Pröva gärna att då och då läsa ord på ett 
annat språk.
Det kan få en att se på ett
 annat sätt.  

Jag ser fram emot en dag då Jesus som
 det står om här ska bli synlig.

”Vida omkring” 
tänker jag.

Börjar tänka på att det är Jesus som är aktiv.
 Då när du och jag försöker
förvalta våra gåvor
är det Jesus som ska bli synlig och Han står inte

overksam i ett hörn och låter oss kämpa. Han 
visar sig. Jesus visar sig.

Vi kan välkomna
 Honom tänker jag att visa sig. Att bli tydlig
 i våra liv.

He is about to break into the open.



Om du vill kan du lyssna på en sång om att Jesus förmår allt.

Då när vi försöker ta steg är Jesus där.

När vi står där och välkomnar Jesus och längtar
 efter att förvalta våra gåvor,
våra liv, då kommer 
vi inom oss på något sätt ha en ”eld som aldrig falnar” 

för vi har ord bakom oss att aldrig ge upp. Aldrig sluta. För Jesus är med.

Han som förmår.

Ja det kan komma tider som känns hopplösa. Som 
känns nästan som utan

mening. Men vi vill inte ge 
upp, ska inte, behöver inte. Önskar jag kunde

dra 
dig och mig upp ur den där gropen som vi tycks ha
 hamnat i.
Vet att Gud drar oss upp när vi ber om 
det.

Don’t ever quit.

Paulus skriver också om att låta budskapet vara 
enkelt.

Just keep it simple.

Det är så många som får för sig att blanda i lite 
allt möjligt.

När det ju är Jesus som gäller, bara
 Jesus.

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen 
och livet.

Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Joh.14:6

Jag märker att det här blir en lång söndagshälsning.


Och nästan på lite rörig. Kanske är det så att du plockar


ur någon liten del som du tycker var viktig för dig.

Jag skrev om att förvalta sitt liv. Börja med att förstå 
att

man är älskad av Gud. Du är. 

Det handlade om att låta

Jesus vara aktiv. Ja Han 
gör sig känd. Använder dig och

mig som redskap för att visa sig. 

Det handlade om att inte

ge upp. Fortsätt så 
mycket det går. Och lämna inte den

vägen som 
är den enkla men tydlig. Att Jesus gäller.

Jag tyckte om den engelska översättningen som
 uttryckte att man skulle

”accept”, menar de att 
man ska acceptera de bra dagarna med de dåliga?


Livet är så tänker jag. Fyllt av bra dagar och av
 mindre bra. Men genom

hela tiden får vi rikta 
blicken mot det vi gör och hålla budskapet 
levande.

Låta det vi tror vara levande för oss.

På tal om förvalta… Det är ett sätt kanske, att
 förvalta genom att hålla det

levande det man tror
 på.
 
But you—keep your eye on what you’re 
doing; accept the hard times

along with 
the good; keep the Message alive;

Det är stolta ord som Paulus skriver. Om att det 
lopp han talar om är

det enda som är värt att springa. 

Önskar att vi som är kristna skulle bli

mer stolta för
det vi tror på. Stolta och glada för Jesus.

På ett bra sätt. Ja att inte "slå sig för bröstet" och se ner på andra,

men att få känna tacksamhet att få vara med på vägen.

This is the only race worth running.



För en tid sen tipsade jag om en sång med Ulf
 Christiansson.
Det är ett ganska långt klipp, men 
på slutet sjunger han en sång
om att Gud vet att 
vi gjort vårt bästa och Han är stolt över oss. 


Tänk när vi får möta Gud och Han välkomnar 
oss. Han vet vad vi

varit med om. Han vet att
vi försökt förvalta. Han är glad över oss.

All that’s left now is the shouting
—God’s applause!

Ja det blev långt. Tack att du läste. Önskar dig dagar där du

får känna att du förvaltar.