När allt detta var över, drog alla israeliter som
hade varit där ut till Juda städer och slog sönder
stoderna, högg ner aserorna och bröt ner offerhöjderna
och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse,
till dess att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla
Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin
besittning. 

2 Krön.31:1

Vi har, i förra veckan, läst om hur Hiskia uppmuntrade

och utmanade till att ta tillbaka. Det var viktigt. Så viktigt 

att man sände ilbud.  Man gladde sig för att något sådant, 

som fest för Herren, hade inte hänt på lång tid.

Nu kommer fortsättningen.

Jag börjar tänka på konsekvenser. Det som du och jag 

längtar efter behöver få konsekvenser.

Här är det något mycket dramatiskt.

Vi kanske istället kan tänka på vårt personliga liv, gärna 

det andliga, och att vår längtan får konsekvenser? Att vi 

visar i handling vad vi längtar efter.

Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det 

gällde tjänstgöringen i Guds hus eller lagen och budorden, 

gjorde han av hela sitt hjärta, och han var framgångsrik.

2 Krön.31:21

Du läste precis om Hiskia. Om hur han gjorde av hela

sitt hjärta. 

Än en gång om att vara hel. Jag skriver så klart även till

mig. När du eller jag funnit en syssla att pyssla med är 

vi värda att göra det helhjärtat.

Och jag skriver… Tänk att både tjänstgöring i Guds hus

samt lagen och budorden (nu för jag över min tanke på

livet, det som är runt oss) gjorde Hiskia med hela sitt 

hjärta och tillsammans med Gud. 

Vi, läs gärna jag, har så lätt att dela upp det där med 

att handla om Gud till att bara ske i kyrkan. 

Varje människa kan varje dag få leva i helhjärtat

samarbete med Gud. 

Jag ska ta med dig till en vers till. Israels folk 

hade börjat ge tionde (alltså att man gav bort 

en tiondel av det man arbetat fram) till Herrens

hus.  

Då svarade översteprästen Asarja, av Sadoks hus, 

och sade: "Sedan man började föra fram offergåvan 

till HERRENS hus, har vi ätit och blivit mätta och 

ändå fått mycket över, för HERREN har välsignat 

sitt folk. Det som är kvar är denna stora rikedom." 

2 Krön.31:10

Det här ordet skulle kunna få vara en uppmuntran

kanske, eller så blir det bara dumt.

Det är bara det att jag önskar dig du skulle få se

hur Gud förser. Han överger inte. Han hör när

vi ropar på hjälp.

Även det ekonomiska bryr sig Gud om. 

Jag har inget vittnesbörd om hur jag gav bort

allt (en tiondel) men fick dubbelt tillbaka.

Däremot börjar jag tänka på Job.

Och HERREN gjorde slut på Jobs olycka när 

denne bad för sina vänner. HERREN gav Job 

dubbelt upp mot vad han förut hade haft. 

Job.42:10

Det kan hända att du blev lockad att pröva
Gud i det där med pengarna? 

Eller så kan du tänka på Job. Hur han hade
förlorat så mycket, men fick dubbelt igen.

Jag tror på en Gud som aldrig lämnar eller

överger. Han är rik och kan ge dubbelt igen

av det vi förlorat. Dubbelt igen så det känns 

bra.