Alla inlägg den 15 oktober 2014
Nu på slutet av Krönikerböckerna (ett kapitel kvar)
möter vi Josia när han firar påskhögtid.
Det var han som på alla sätt försökte föra folket
tillbaka till att lyda Gud. Till att fira livet med Gud.
Josia firade HERRENS påsk i Jerusalem.
2 Krön.35:1
En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel
sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar
hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av
Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och
dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems
invånare.
2 Krön.35:18
Josia hade en stark längtan att få göra det han
tänkte var rätt. Och han vågade.
Jag tar med vers två också så vi kan se vad
viktigt det är att vi har varandra. Jag kom i
alla fall att tänka på det.
Ja, Josia var en ledare för prästerna (vi behöver
goda ledare som uppmuntrar till att försöka våga
gå vidare), men det är samtidigt tydligt, tänker
jag, att Josia var medveten om att han också
behövde hjälp från andra. Vi hör ihop.
Han fastställde prästernas åligganden och styrkte
dem till tjänstgöringen i HERRENS hus.
2 Krön.35:2
Slutet på kapitlet känns inte särskilt bra. Josia
drar ut i strid.
Jag hade kunnat hoppa över och inte nämnt.
Är det en sak vi ibland gör? Visar upp sidan
som är bra, men ”sopar undan och gömmer”
det som inte är så fint eller passande?
Slutfundering blev att mer försöka vara ärlig.
Mot sig själv. Mot andra. Mot Gud. Vi
behöver och bör inte ”sopa undan”.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 |
31 | |||||
|