Alla inlägg under november 2014
Jag kommer i fortsättningen samla mina
små texter på datorn. Så finns de där, till
eventuell användning. Mina små klipp på
youtube hoppas jag kunna ha kvar.
Idag är det i alla fall årgång ett. Man har
börjat om. Tänk att få försiktigt ta en nystart.
Det unnar jag oss.
Så då är det enligt kyrkoåret en slags nyårsafton.
I morgon börjar på nytt årgång ett. Lite tanke
"börja om...". Önskar dig och mig gott mod att
börja om en gång till.
Istället för att försöka lista ut ett helt kapitel
koncentrerar jag mig på en enda av verserna
i Jakob 4.
Närma er Gud så ska Han närma sig er.
Gör era händer rena ni syndare, och rena
rea hjärtan, ni tvehågsna.
Jakob 4:8
En av de första verserna jag lärde mig
var i Jak.4:8 Ja det var ett fint ord att
dela som hälsning. Men jag stannade
vid det där om närma.
Det har burit och varit viktigt för mig
att veta - att när jag försöker närma mig
Gud så närmar sig också Han mig. Han
längtar.
I vers fem står det till och med om
att Han längtar avundsjukt.
Avundsjukt längtar den Ande som
Han har låtit bo i oss.
Jak.4:5
Jag märker att det blev en vers till…
Tänk att vår Herre, vår Gud, längtar
efter oss, ja till och med avundsjukt.
Det finns så mycket i vårt liv som
tar värdefull tid för oss. Kanske kan
det ibland även vara ”bra” saker som
tar vår tid?
Det där sista kan vara något som ”pickar”
på mig… Ja det här skrivandet som
tar en del av tiden… Jag kanske behöver
låta mig vara mer tyst? Att skriva ger
mig trots allt mycket. Men man, jag,
du behöver vara rädd om vår gräns.
Tillbaka till vers åtta. När jag citerade
stannade jag vid det där om närma, ja.
Men versen innehåller en fortsättning.
Jag hade skrivit i min bibel om att vara
tvehågsen är att leva med en delad vilja.
Känns inte som något att sträva efter.
Att vara delad Jag tror jag någon gång
har skrivit om att få vara hel.
Jag önskar dig och mig få vara hela.
Hela när vi närmar oss Gud.
Det är en övning tänker jag, att vara
hel. Det är lite pinsamt att jag när
jag tittar på TV också sitter med
”padden” framför mig.
Då är jag inte hel, men jag övar
att bli bättre.
Önskar oss gärna mod att öva på
att vara hel. Det kan vara ett val,
att helt enkelt välja att stänga av.
Unna dig gärna tid att vara hel
och ta gärna med dig att när du
närmar dig Gud så närmar Han
sig dig.
Så upphörde nu arbetet på Guds hus i Jerusalem.
Esra.4:24
I förra kapitlet läste vi, jag, om hur arbetet upphörde.
Man lyssnade lite för mycket på ord som hindrade och
som gjorde bekymrad.
Därför gillar jag så klart överskriften på kapitel fem.
Arbetet på templet börjar på nytt
Ja de började entusiastiskt. Det blev känt i riket
att det byggdes på ett tempel. Nu när jag klistrar
in några av verserna ser de ut att hamna i lite fel
ordning. Det var bara ett sätt för mig att tänka på
vad och hur det hände.
De som byggde på templet var glada att få göra
uppgiften. Och det blev känt.
Må det komma till konungens kännedom att vi kom
till provinsen Judeen, till den store Gudens hus.
Detta håller man nu på att bygga upp med stora stenar,
och i väggarna lägger man in trävirke. Arbetet bedrivs
med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning.
Esra 5:8
Vid den här tiden började en slags brevskrivning. Ja,
de skickade brev emellan sig för att förstå och se vad
de ”olika lägren” gjorde.
Undrar tro om vi ibland är för ivriga och snabba?
Tänker på det jag sa om att visa respekt för varandra.
I breven visar de aktning för varandra, och det är bra,
men kanske skulle de ha börjat med frågan? Ha börjat
med brev?
Men jag gillar att vara ivrig också. Ganska säker på
att Gud gillar när vi ivrigt söker tjäna Honom.
Kanske är det nog så att vi mer behöver anpassa oss
och handla efter hur situationen och människorna är?
Och nog kan man samtidigt vara ivrig? På ett mjukt
sätt.
Då när vi är ivriga och nästan som på utsätter oss
för en slags fara, är vår Gud fortfarande där.
Alldeles nära. Han vakar över oss. Tar hand om oss.
Guds öga vakade över judarnas äldste, så att man
inte kunde lägga något hinder i vägen för dem,
innan saken hade kommit inför Darejaves och
de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
Esra 5:5
Är sista versen i kapitlet ett tecken på mognad?
Då när judarna skriver till kungen om bygget
och om bygget kan godkännas.
När jag läste kapitel fem idag kom jag mycket
att tänka på respekt. Att det är viktigt att vi
möter varandra med respekt.
Lite tänkte jag på att vara ivrig. Låt oss aldrig
förlora känslan av att vilja vara ivrig.
Om konungen finner för gott, må man göra
efterforskningar i konungens skattkammare
i Babel för att ta reda på om kung Koresh
har givit befallning att bygga detta Guds hus
i Jerusalem. Därefter må konungen meddela
oss sin vilja om det.
Esra 5:17
Nu ska jag försöka använda tisdagarna till min eventuella bok.
Ibland kommer det en sång här, och ibland låter jag mig glömma.
Kyrkoåret är indelat i tre årgångar. Idag är det sista
söndagen innan vi börjar i en ny årgång, den första.
Så på lördag är det som om det är kyrkoårets nyårsafton.
Kvällen innan man börjar på nytt år. Då när det är ett
nådens år. Då när vi snart firar advent.
Idag är en lite mer allvarlig dag. Domsöndagen. Då
när vi kanske tänker efter hur våra liv har blivit och
hur de är. En dag för eftertanke.
Men det är även en dag att på något sätt lyfta
blicken och tänka på Kristi återkomst. Ja tänka
på hoppet som vi har för framtiden. Hoppet
om Jesus.
Vi har under en tid innan tänkt på teman som
den yttersta tiden samt vaksamhet och väntan.
Jag började tänka på att låta ta tid. Frälsningen
sker i ett ögonblick. När vi säger ja till Jesus
är Han redan där.
Samtidigt tänker jag på att låta ta tid till
förberedelse, beslutande, bestämmande…
Idag skriver jag utifrån boken Hesekiel.
Egentligen, om jag skulle få bestämma vilka
texter eller hur långa skulle jag gärna läsa vers
1-12 istället för 6-12 som man gör enligt schemat.
Hesekiel var förresten en profet som hade fina
upplevelser med Herren Gud som står nedskrivna
i Bibeln. När jag skriver om ”han” är det vår Herre
jag tänker på. Kan hända har jag missuppfattat texten,
men då får jag bli rättad.
Tänk dig in i situationen, jag försöker, de står där
nästan som på hand i hand. Hesekiel och Herren.
Kanske är det du och Herren eller jag och Herren.
Jag är en av dem som längtar. Som önskar våga.
Sedan förde Han mig tillbaka till husets ingång,
och där fick jag se vatten rinna fram
Hes.47:1
Det var fint med vattnet… Nu är jag en av
dem som lite kan känna sorg när man känner
sig nöjd för det vanliga… Som stannar vid
att titta och beundra vattnet.
Nej det är inget fel med vanligt, och ibland
kanske det ju är just det man orkar, men jag
önskar. Jag önskar att vi skulle få mod att gå
vidare. Jag önskar oss att vi beslutar oss och
bestämmer oss för att våga gå. Våga möta
Kristi återkomst.
Våga gå där man på något sätt behöver
våga att släppa taget.
På sätt och vis kan det här vara en stund att
fundera på om vi är en av dem som vågar gå ut
i vattnet. Alltid i närhet av vår Herre.
Sedan förde Han mig ut genom norra porten
och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre
porten, den som vette åt öster. Där fick jag se
vatten välla fram från den södra sidan. Sedan
gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke
mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå
genom vattnet, och det räckte mig till vristen. Sedan
mätte Han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där
gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. Ännu
en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom
vattnet som då räckte mig till höfterna. Ytterligare en gång
mätte Han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag
inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma.
Det var en ström som man inte kunde komma över.
Hes.47:2-5
Nu börjar verserna man läser idag. Verser som
talar om liv. Som påminner mig om att närheten
till Kristus ger liv och läkedom.
Då när vi börjar våga gå ut. Då som vi längtar
efter att möta livet med Kristus. Jag tar med
några, men om du har en Bibel kan du, om du
vill läsa Hes.47:6-12
Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.
Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande
varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika,
ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv
där strömmen rinner ut. Och vid strömmens båda stränder skall
alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras
frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty
deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna
till föda och deras löv till läkedom."
Hes.47:8-9,12
Idag var det tema om Kristi återkomst. En del
kom det att handla om att börja våga möta återkomsten,
börja våga möta det som kan ge liv.
Det handlade också en del om att låta beslut ta tid,
de är viktiga. Du är värd att fundera och ta ett genomtänkt
beslut.
På ett ögonblick är Jesus hos dig, men Han väntar på
beslut.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|