Jag ska försöka skriva något utifrån temat 

vaksamhet och väntan som är idag.

Det känns mycket som om det är något

man lever i.

Man väntar på… Ja, jag har med sjuk-

dom räknat väntat i många många år. 

Jag börjar tänka på inställningen vi har

när vi väntar. Tron vi har när vi väntar. 

Ser vi fram emot något gott? Något som

är bra för oss?

Du kan ju, precis som jag, fundera på 

VAD det är vi väntar på. 

Är det först och främst att jag (så blev 

mina tankar för mig) ska kunna springa 

och kunna gå promenad utan rullstol?

Vet inte riktigt… Jag fastnade för en 

vers i Amos. Den du kunde läsa igår.

Se, dagar skall komma, säger Herren, 

Herren, då jag skall sända hunger i 

landet, inte en hunger efter bröd,

inte en törst efter vatten, utan efter 

att höra Herrens ord.

Amos.8:11

Ja, det är nog detta jag mest väntar

på. En del ser vi, men gärna mer.

Jag märker att jag nog kan komma

i en slags konflikt när jag läser vidare

i Filipperbrevet. Ja, för där står om 

Jesus som vi väntar på, som jag väntar

på. Hur Han förvandlar våra bräckliga

kroppar.

Men vi har vårt medborgarskap i himlen, 

och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus 

som Frälsare. Han skall förvandla vår 

bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp 

Han har i sin härlighet. Ty Han har makt att 

lägga allt under sig.

Fil.3:20-21

Det kommer bli lite tankgymnastik. :)

Ja, en dag kommer vi att vara hemma 

där vi har vårt medborgarskap. Då finns

inte längre smärta. Då finns inte sorg.

Men just nu lever vi här. Väntar här.

Väntar på något bra. Under tiden 

använder vi det vi redan har. 

Jag tog också reda på synonymer

till vaksam. Alert, observant och

försiktig. 

Då när jag tänkte själv, och innan

jag skrev var det mest att vara 

observant jag tänkte på i samband

med att vara vaksam. 

Att vara observant mot himlen,

men också mot världen. Det som

händer runt oss. 

Önskar oss leva i en god väntan, 

att vi får tro gott om det som kommer.

Jag önskar oss också vara vaksamma,

mot himlen och mot världen.