När de kom till HERRENS hus i Jerusalem, 

gav somliga av huvudmännen för familjerna 

frivilliga gåvor till Guds hus, för att det åter 

skulle byggas upp på sin plats. De gav efter 

vad var och en förmådde.

Esra 2:68-69

Det var Koresh som öppnade vägen. Gav

möjlighet.

Arbetet började. I kapitel två nämns många

namn. De som var med.

Jag tycker om ord om frivilligt och efter förmåga.

Kanske ska vi ännu mer ta till oss orden

om frivilligt och förmåga?

Jesus kommer aldrig aldrig tvinga oss

till något vi inte vill. Vi behöver inte

vara rädda. Jag behöver inte vara rädd.

Gud lägger ner en längtan hos oss. Ja

längtan. 

Jag sökte på bibelord utifrån ordet 

längtan. Tänk att Herren känner din

och min längtan. Han hör våra suckar.

Du, HERRE, hör de förtrycktas längtan, 

Du ger deras hjärtan mod, Du vänder Ditt 

öra till dem 

Ps.10:17

HERRE, Du känner all min längtan, 

mina suckar är ej dolda för Dig.

Ps.38:10

Däremot… Herren tvingar inte,

men kan Han ibland locka att pröva

förmåga? 

Ordet ger tacksamhet att få vara den 

jag är och det jag kan, men även 

önskan och längtan att få pröva. 

Du vet nog att jag försöker lite. Önskar

dig god lycka i att pröva. a

Den här söndagen kommer jag stanna

vid den gammaltestamentliga texten.

Läs gärna.

Josua ger befallningar till folket

Josua befallde folkets tillsyningsmän och sade: 

"Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning 

färdkost åt er. Ty om tre dagar skall ni gå över Jordan 

för att komma in i och inta det land som Herren, er Gud, 

har gett er till besittning.”

Jos.1:10-11

Jag tänker mycket på att göra saker i tro.

Folket fick göra i ordning innan de hade 

sett. 

Vårt evighetshopp är dagens tema.

Även om jag inte sett än, kanske inte

du, inte sett det Gud talat om, kan vi 

göra saker i förberedelse…

Det kanske är en av anledningarna 

till att jag fortsätter skriva här?

En slags förberedelse för det som

kommer. En träning. 

Samtidigt… Ja samtidigt behöver

vi, jag, förstå att tiden NU också är 

en mycket viktig tid. En tid som 

betyder.

Det är detta jag klarar nu,

men lika väl är det värt att drömma 

om fortsättningen. Hoppas på fort-

sättningen. Tro på hoppet som finns.

Det gör ont i mig när jag ser de där dumma

"hallowensakerna". Var det igår? Men jag 

har hört hur de talar om hallowen hela veckan.

Dumt. Jättedumt.

Jag önskar att vi mer skulle få ta tillbaka helgen,

till en helg att minnas de älskade. De som saknas 

oss. 

Vet att det här är en sång som nog ofta spelas på bröllop.

Men jag... Jag kan tänka mig några av orden som från

Gud till mig, från Gud till dig.

Gud är den som vill bära oss, och som 

går bredvid oss. Önskar dig känna tacksamhet

för det.