Alla inlägg under december 2014

Av Ulrika - 20 december 2014 12:04

Igår skickade jag en julhälsning åt alla möjliga håll.


Jättefin. Typ. Med önskan om framtidstro. Och det 

var bra.

 

 

 

Idag kan jag på sätt och vis känna stress från orden.

Det var inte meningen om du kände så.


Jag kan bli ganska mycket trött av att försöka kämpa

fram någon slags tro. Så jag vill lägga till vila också.

Att få slappna av. Jag behöver.


Vaknar ofta med en slags rädsla för hur dagen ska bli.

Då är inte så lätt att hurtigt säga att ”tro på framtiden”.


Med åren har jag blivit lugnare tror jag.   


Ja, jag önskar dig och mig att vi ska våga hoppas på 

framtiden, så som vi orkar. 


Jag råkade säga en gång eller två eller fler att jag

längtar till efter jul… Och jag som trodde att det 

mest var vårdepression. Ska det börja redan nu?


Önskar oss vila och att få slappna av.

Av Ulrika - 19 december 2014 09:00

Nu har vi kommit fram till de allra sista

verserna i Jakobs brev. Dem som jag 

nästan har bävat för att skriva om. 

 

Vet inte riktigt varför, men jag antar 

att det är för att i en del av texten nämns

den sjuke.

 

Ser nu att det är flera saker att skriva om.

Hade nästan kunnat skriva om vers för

vers, och kommit till vers femton i januari. 

 

Någon gång ska jag ju ändå. Jag tror att 

när jag skriver nu kommer jag på något

sätt känna mig ”naken”. 

 

Jag skrev om att den sjuke nämndes…

Jag är så mycket trött på att vara ”den

sjuke”. Det gör ont i mig. Jag har, tro 

det eller ej, nog ganska svårt att bara

låta mig vara. Sätter så stor skuld på 

mig. 

 

Jag kopierar in texten och eventuellt

kommer du att fortsätta läsa, men jag

lovar inte så mycket av uppmuntran 

kanske. Kommer själv få se under 

tiden.  Om jag skriver långt, lite med

vilje, kanske det blir som min dagbok.

Du behöver inte läsa. 

 

Trons bön

 

Framför allt, mina bröder: svär ingen ed, 

varken vid himlen eller vid jorden eller 

vid något annat. Låt ert ja vara ja och 

ert nej vara nej, så drabbas ni inte av domen.

 

Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad, 

ska han sjunga lovsång. Är någon bland er sjuk, 

ska han kalla på församlingens äldste, och de 

ska be över honom och smörja honom med olja 

i Herrens namn.  Trons bön ska bota den sjuke, 

och Herren ska resa upp honom. Och har han 

begått synder, ska han få förlåtelse för dem.

 

Bekänn därför era synder för varandra och 

be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges 

bön har stor kraft och verkan. Elia var en människa 

med samma natur som vi . Han bad en bön att det 

inte skulle regna, och då regnade det inte över landet 

under tre år och sex månader. Sedan bad han igen, 

och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda.

 

Mina bröder, om någon bland er kommer bort från 

sanningen och någon återför honom,  så ska han 

veta att den som återför en syndare från hans 

villoväg räddar hans själ från döden och 

överskyler många synder.

Jak.5:12-20

 

Nu ser jag ju att texten inte alls handlar

om bara den sjuke… 

 

Det är även om hur du och jag ska leva. 

Att låta ett ja vara ett ja och ett nej ett nej. 

 

Det handlar om hur vi med tro kan få 

be och tro på och se under. 

 

Det handlar om att bekänna synder, 

bekänna det som har blivit fel. 

 

När jag läste texten tänkte jag mest

på den sjuke som skulle bli frisk.

Och så fick jag för mig att verserna 

handlade om det. Och jag blev rädd. 

 

Jag gjorde tidigare en film om att 

jag kunde känna rädsla för de där

undren…

 

Visst låter det jätte konstigt. Det 

borde vara en sak att bara längta 

till.  

 

Jag tyckte om orden om att ”resa upp”.

Då behöver jag inte vara rädd. Då

försvinner jag inte.  

 

Jag har tänkt ganska mycket på ansvar

de senaste dagarna om. Ja, att jag skulle 

ha ett ansvar att bli frisk.

 

Nu när jag är en kristen. Vi sjunger

om att Gud helar oss när vi tar 

nattvarden. Det gjorde ganska 

ont i mig när jag firade nattvard

senast och inte blev frisk. Inte 

då heller. 

 

Är kanske något fel på mig då. 

 

Önskar det hade blivit något 

uppmuntrande i orden. De var

bara ett slags ”armarna upp” och

”förstår inte” och ”ledsen”.   

 

Men… hur det än kommer gå 

i fortsättningen kan vi väl hålla 

fast vid att vi fortsätter be. 

 

Får någon av er lida, ska han be. 

Jak.5:13

 

God är Herren , en tillflykt på nödens dag, 

Han känner dem som flyr till Honom.

Nahum1:7

Av Ulrika - 17 december 2014 09:00

I kapitel åtta får man följa med i vad som hände.

Namn räknas upp. Antal nämner man och olika 

dyrbarheter. 


Jag kunde känna någon slags glädje när jag läste 

att även de som kom senare räknades upp. 


av Adonikams söner några som kom senare, 

vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och 

med dem 60 män.

Esra.8:13


Jag har ingen aning om varför de kom senare.

Men de var viktiga att nämna att de var med. 

Det tyckte jag om.


Visst kan man, jag, nog ganska ofta känna

mig som den där senare. 


Ibland får vi för oss att tänka att de inte räknas,

men det gör de. Det gör du. Det gör jag.


En annan tanke jag fick när jag läste kapitlet

var tacksamheten som fanns för människor som

kom i Esras närhet.


Eftersom vår Guds goda hand var över oss, 

sände de till oss en förståndig man, en ättling 

till Maheli,

Esra.8:18


Tänk när vi börjar se alla de goda människor

som finns runt oss. Tänk när vi börjar tänka

på att tacka. De som är gåvor till oss. Du som

är en gåva till andra. 


Två av verserna får mig till en ytterligare tanke.


Det handlade om att be om hjälp. Nu tycker 

ju jag att Gud är den stora hjälpen att försöka

lita på, men tänk när vi mer börjar förstå och 

se att vi kan hjälpa varandra. Vara ett stöd för

varandra. 


Men sluta aldrig att be Gud om hjälp. Det 

tänker jag. Bort med stolthet åt alla håll.  


Ty jag skämdes för att be kungen om soldater 

och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen. 

Vi hade ju sagt till kungen: "Vår Guds hand är 

över alla dem som söker honom, så att det går 

dem väl, men hans makt och hans vrede är 

emot alla som överger honom." Därför fastade 

vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde 

oss.

Esra 8:22-23

 

Det var här jag avslutade, men var jag klar?

 

Troligen inte, men ibland kan man nog få

låta sig släppa tanken? 

 

Det har handlat om att även den som känner

sig halka efter och komma senare är betydelsefull,

värd att nämna.

 

Det handlade om att se värdet i varandra. Vi är

gåvor. 

 

Var inte heller rädd att be om hjälp. Om hjälp 

från Gud och om hjälp från andra människor.

Av Ulrika - 16 december 2014 09:00

Av Ulrika - 14 december 2014 09:00

Igår skrev jag om hur jag önskade oss trygghet.  

 

Idag är temat att bana väg för Herren. Tror det

mycket hjälper dig och mig att ha vår trygghet

i vår Herre när vi försöker bana...

 

Som det är nu kommer ingen längre text 

på söndagar. Kanske kommer det en andaktsbok 

om några år, men först "Den nya boken". Några

kapitel finns där. Väntar på fler. Kanske julklapp

2015?!  :) 


 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare.

Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,

till honom som har gjort himmel och jord

och hav och allt som finns i dem,

till honom som är trofast för evigt,

Ps.146:6-7

Av Ulrika - 13 december 2014 09:00

Du skall vara trygg, ty det finns hopp

Job 11:18

Av Ulrika - 12 december 2014 09:00

Jakobs brev har fem kapitel. Nu är det

alltså det sista, men inte de sista verserna.

 

Jakob skriver om Herrens ankomst. Att 

den är nära, men innan den kommer ska

vi vänta med tålamod. 

 

Vänta med tålamod. 

 

Det känns som om deras, och vårt, 

väntande innebär ett slags handlande?

 

Vi väntar tåligt på något dyrbart. Något

mycket dyrbart. Tänker att det kan vara

en god betydelse och styrka för oss att 

vi vet vad det är vi väntar på. Vem det

är. 

 

Vi ska styrka våra hjärtan. Ja påminna

oss. 

 

Vi ska inte klaga på varandra. Det står

om att styrka sitt hjärta. Kanske också

gärna varandras. Då hör klagan inte till.

 

När jag läser om Job och att Jakob

nämner honom tänker jag på att Job

var en man som förlorade mycket, 

men fick dubbelt igen. 

 

Och Herren gjorde slut på Jobs 

olycka när denne bad för sina vänner. 

Herren gav Job dubbelt upp mot vad 

han förut hade haft

Job.42:10

 

Så när vi väntar ska vi vänta tåligt,

för vi vet Vem det är vi väntar på.

 

Och jag tänker att vi har gott att

se fram emot. När vi förlorat är

Gud där och reser oss upp på nytt. 

Gud ger dubbelt tillbaka. 

 

 

I väntan på Herrens ankomst

 

Ha därför tålamod, bröder, tills 

Herren kommer. Se hur bonden tåligt 

väntar på jordens dyrbara skörd tills 

den fått höstregn och vårregn. Ha också 

ni tålamod och styrk era hjärtan, för 

Herrens ankomst är nära. Klaga inte på 

varandra, bröder, så blir ni inte dömda. 

Domaren står för dörren.

 

Bröder, ta profeterna som talade i Herrens 

namn till föredömen i att lida och vara tåliga. 

Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört 

om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut 

gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och 

barmhärtighet.

Jak.5:7-11

 

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards