Jakobs brev har fem kapitel. Nu är det

alltså det sista, men inte de sista verserna.

Jakob skriver om Herrens ankomst. Att 

den är nära, men innan den kommer ska

vi vänta med tålamod. 

Vänta med tålamod. 

Det känns som om deras, och vårt, 

väntande innebär ett slags handlande?

Vi väntar tåligt på något dyrbart. Något

mycket dyrbart. Tänker att det kan vara

en god betydelse och styrka för oss att 

vi vet vad det är vi väntar på. Vem det

är. 

Vi ska styrka våra hjärtan. Ja påminna

oss. 

Vi ska inte klaga på varandra. Det står

om att styrka sitt hjärta. Kanske också

gärna varandras. Då hör klagan inte till.

När jag läser om Job och att Jakob

nämner honom tänker jag på att Job

var en man som förlorade mycket, 

men fick dubbelt igen. 

Och Herren gjorde slut på Jobs 

olycka när denne bad för sina vänner. 

Herren gav Job dubbelt upp mot vad 

han förut hade haft

Job.42:10

Så när vi väntar ska vi vänta tåligt,

för vi vet Vem det är vi väntar på.

Och jag tänker att vi har gott att

se fram emot. När vi förlorat är

Gud där och reser oss upp på nytt. 

Gud ger dubbelt tillbaka. 

I väntan på Herrens ankomst

Ha därför tålamod, bröder, tills 

Herren kommer. Se hur bonden tåligt 

väntar på jordens dyrbara skörd tills 

den fått höstregn och vårregn. Ha också 

ni tålamod och styrk era hjärtan, för 

Herrens ankomst är nära. Klaga inte på 

varandra, bröder, så blir ni inte dömda. 

Domaren står för dörren.

Bröder, ta profeterna som talade i Herrens 

namn till föredömen i att lida och vara tåliga. 

Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört 

om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut 

gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och 

barmhärtighet.

Jak.5:7-11