Alla inlägg den 19 december 2014

Av Ulrika - 19 december 2014 09:00

Nu har vi kommit fram till de allra sista

verserna i Jakobs brev. Dem som jag 

nästan har bävat för att skriva om. 

 

Vet inte riktigt varför, men jag antar 

att det är för att i en del av texten nämns

den sjuke.

 

Ser nu att det är flera saker att skriva om.

Hade nästan kunnat skriva om vers för

vers, och kommit till vers femton i januari. 

 

Någon gång ska jag ju ändå. Jag tror att 

när jag skriver nu kommer jag på något

sätt känna mig ”naken”. 

 

Jag skrev om att den sjuke nämndes…

Jag är så mycket trött på att vara ”den

sjuke”. Det gör ont i mig. Jag har, tro 

det eller ej, nog ganska svårt att bara

låta mig vara. Sätter så stor skuld på 

mig. 

 

Jag kopierar in texten och eventuellt

kommer du att fortsätta läsa, men jag

lovar inte så mycket av uppmuntran 

kanske. Kommer själv få se under 

tiden.  Om jag skriver långt, lite med

vilje, kanske det blir som min dagbok.

Du behöver inte läsa. 

 

Trons bön

 

Framför allt, mina bröder: svär ingen ed, 

varken vid himlen eller vid jorden eller 

vid något annat. Låt ert ja vara ja och 

ert nej vara nej, så drabbas ni inte av domen.

 

Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad, 

ska han sjunga lovsång. Är någon bland er sjuk, 

ska han kalla på församlingens äldste, och de 

ska be över honom och smörja honom med olja 

i Herrens namn.  Trons bön ska bota den sjuke, 

och Herren ska resa upp honom. Och har han 

begått synder, ska han få förlåtelse för dem.

 

Bekänn därför era synder för varandra och 

be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges 

bön har stor kraft och verkan. Elia var en människa 

med samma natur som vi . Han bad en bön att det 

inte skulle regna, och då regnade det inte över landet 

under tre år och sex månader. Sedan bad han igen, 

och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda.

 

Mina bröder, om någon bland er kommer bort från 

sanningen och någon återför honom,  så ska han 

veta att den som återför en syndare från hans 

villoväg räddar hans själ från döden och 

överskyler många synder.

Jak.5:12-20

 

Nu ser jag ju att texten inte alls handlar

om bara den sjuke… 

 

Det är även om hur du och jag ska leva. 

Att låta ett ja vara ett ja och ett nej ett nej. 

 

Det handlar om hur vi med tro kan få 

be och tro på och se under. 

 

Det handlar om att bekänna synder, 

bekänna det som har blivit fel. 

 

När jag läste texten tänkte jag mest

på den sjuke som skulle bli frisk.

Och så fick jag för mig att verserna 

handlade om det. Och jag blev rädd. 

 

Jag gjorde tidigare en film om att 

jag kunde känna rädsla för de där

undren…

 

Visst låter det jätte konstigt. Det 

borde vara en sak att bara längta 

till.  

 

Jag tyckte om orden om att ”resa upp”.

Då behöver jag inte vara rädd. Då

försvinner jag inte.  

 

Jag har tänkt ganska mycket på ansvar

de senaste dagarna om. Ja, att jag skulle 

ha ett ansvar att bli frisk.

 

Nu när jag är en kristen. Vi sjunger

om att Gud helar oss när vi tar 

nattvarden. Det gjorde ganska 

ont i mig när jag firade nattvard

senast och inte blev frisk. Inte 

då heller. 

 

Är kanske något fel på mig då. 

 

Önskar det hade blivit något 

uppmuntrande i orden. De var

bara ett slags ”armarna upp” och

”förstår inte” och ”ledsen”.   

 

Men… hur det än kommer gå 

i fortsättningen kan vi väl hålla 

fast vid att vi fortsätter be. 

 

Får någon av er lida, ska han be. 

Jak.5:13

 

God är Herren , en tillflykt på nödens dag, 

Han känner dem som flyr till Honom.

Nahum1:7

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards