Igår skickade jag en julhälsning åt alla möjliga håll.

Jättefin. Typ. Med önskan om framtidstro. Och det 

var bra.

Idag kan jag på sätt och vis känna stress från orden.

Det var inte meningen om du kände så.

Jag kan bli ganska mycket trött av att försöka kämpa

fram någon slags tro. Så jag vill lägga till vila också.

Att få slappna av. Jag behöver.

Vaknar ofta med en slags rädsla för hur dagen ska bli.

Då är inte så lätt att hurtigt säga att ”tro på framtiden”.

Med åren har jag blivit lugnare tror jag.   

Ja, jag önskar dig och mig att vi ska våga hoppas på 

framtiden, så som vi orkar. 

Jag råkade säga en gång eller två eller fler att jag

längtar till efter jul… Och jag som trodde att det 

mest var vårdepression. Ska det börja redan nu?

Önskar oss vila och att få slappna av.