Skrev om det igår. Att stiga åt sidan.

Just när jag höll på att skriva fick jag

verkligen stiga åt sidan. Nätet fungerade

inte. 

Som tur är hann jag skriva lite på 

kvällen, nät det kommit tillbaka.

Torsdagar har varit ett kort tag,

försök till bön.

Innan jag blev verkligen tvungen

tänkte jag tanken. Att jag skulle

vänta lite bättre. 

Så jag avvaktar. Kanske namnsdag

igen eller senare bön. 

Önskar du har en bra dag!

Esra var präst. Jag förstår det som 

att han inte var med på bygget av 

templet, men fick komma till Jerusalem

senare. 

En liten parentes är att jag börjar tänka 

på att förstå att även när man stiger 

undan händer arbete. 

Kanske är det ibland tid att stiga undan 

och mer låta sig lita på Gud? Tacka för 

vad Han är mäktig att göra. 

Jag kan förstå att det kanske låter för

mycket lathet? Bara stiga undan… 

Men stiga undan i vetskapen om att

Gud verkar? Stiga undan och tacka. 

Till slut fick Esra i alla fall komma 

och se det fina! Han åkte till Jerusalem

där templet var. 

Du förstår nog att jag mycket tycker

om vers tio. Tänk att få vända sitt hjärta

till att studera Herrens lag, Guds ord. 

Mer det!

Den första dagen i första månaden blev 

det nämligen bestämt att man skulle lämna 

Babel, och på första dagen i femte månaden 

kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda 

hand var över honom Ty Esra hade vänt sitt 

hjärta till att studera HERRENS lag och leva 

efter den och att lära ut lag och rätt i Israel.

Esra 7:9-10

Då när du eller jag är i en tid när vi får

se och uppleva hur Gud, gärna Jesus, 

blir tydlig är också en tid till lovsång.

Då när det först kanske är en tid av 

”stiga undan”. 

Då händer något underbart tänker

jag. Esra fattade mod. 

Önskar oss tider att våga stiga undan.

Tider när vi får tid att lära känna Gud.

Tider att läsa. Tider att be. Tider att 

bara vara. Tider när vi får fyllas av nytt 

gott mod. 

Esra lovar Gud

"Välsignad vare Herren , våra fäders Gud, 

som ingav kungen i hjärtat att han skulle 

smycka Herrens hus i Jerusalem, och som 

lät mig finna nåd inför kungen och hans 

rådgivare och inför alla kungens mäktiga 

furstar. Eftersom Herrens , min Guds, 

hand var över mig fattade jag mod och 

samlade en del av huvudmännen i Israel 

för att de skulle resa med mig." 

Esra 7:27-28

Den sista versen får vara med. Den är

modig. Esra samlade andra att vara med

honom. Han inspirerade andra. Heja dig 

som försöker våga. Jag själv kanske läser

detta om ett år. 

Grattis ni som heter Anna. Jag har namnet tillsammans

med Ulrika.

Det är ju bok-dag idag, men eftersom det inte heller 

blev någon film igår känns ett meddelande lite ok.

Anna - nåd, den benådade. Det blir en sång om nåd. 

Idag är temat Guds rike är nära.

Som du nog vet skriver jag inte längre

texter inför söndagen.  Jag sparar eventuella

sådana till en eventuell andaktsbok.   

Däremot kan jag ge en av verserna man

läser idag för att kanske kunna ge dig 

något hopp? 

Tänk att få låta sig vara på en plats,

i en tid när Herren får tala frid. Det 

önskar jag oss.

Jag vill höra vad Gud, Herren, talar.

Han talar frid till sitt folk.

Ps.85:9

Radio Norrköping

Det har varit ett mycket långt uppehåll,

men nu är meningen att vi ska börja igen.

18-20 på 89.0 (eller via länken) ska du

kunna lyssna på mig.

Det blir en hel del musik. Vi ber lite tillsammans.

Utöver det delar jag några tankar. Välkommen

att lyssna.

Jag bestämde mig för att dela upp 

kapitel fem. Det är det sista kapitlet

i Jakobs brev och även fast jag ju läst 

slutet känner jag att jag behöver fundera

lite till innan jag skriver. Då när jag 

skriver om de sista verserna. 

Kan det inte vara så ibland att det som 

nästan skrämmer kan man vänta med?

Vet att jag säkert skrivit om att försöka

våga utmana sig någon gång, men då som

man är trött? Kan man vänta en stund då?

Jag börjar med de sex första verserna. 

Jak 5

Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de
olyckor som skall komma över er. Er rikedom 

skall förmultna och era kläder förtäras av mal. 

Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall 

vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har 

samlat skatter i de sista dagarna. Se, den lön ni 

undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, 

den ropar, och skördearbetarnas rop har nått 

Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och 

överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. 

Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom,

och han gjorde inget motstånd mot er.

Jak.5:1-6

Först tänker jag på att jag är den där rike, 

om man jämför med många andra hör jag 

till rik. 

Vi behöver nog mer och mer känna tack-

samhet för att vi har det bra. 

Så brukar jag gärna lämna de där ”sakerna”.

De som gör oss rika för att man kan se ägodelar. 

Jag tänker hellre på vårt andliga liv. Ditt och mitt. 

En del börjar jag tänka på att ta till vara

rikedomen vi har i vårt andliga liv tillsammans

med Gud. Jag vill ta till vara. 

Och i nästa stund känner jag mig ganska 

fattig i anden. Då blir jag styrkt av att våra 

rop når Herren Sebaots öron. Kanske är

man rik när man förstår sin fattigdom?

Idag är det torsdag. Då när jag tänker 

att vi kan ägna inlägget till någon bön.

Det var igår som jag skrev något om 

att få ha kung Jesus bakom sig, med sig.

Att längta efter att bygga en fast grund

i sitt liv och låta livet vara en plats där

Gud blir ärad.

Så längtar jag. Kanske du. Skriver en 

bön. Läs om du vill. 

Min Herre, min Jesus. 
Tack att Du är min kung,

Du är vår kung.

Jag önskar, och jag vet att Du Herre 

svarar på längtan om att få bygga en

fast grund i mitt liv, i våra liv. Påminn

oss gärna om att Du alltid är nära.

Och jag tänker Gud på att få vara

en slags plats där Du blir ärad. Önskar

det skulle få vara så.

I Jesu namn amen

I mitt lite bokade liv :) Mer att jag

ofta är trött, så blev inte texten till

idag klar. 

Nu efteråt försöker jag tänka på 

vad det var jag skrev, och även 

försöka utveckla. 

Det blev fest. Templet blev färdigt. 

Tänk vad fint med tanke på att slut-

föra. Jag tycker om tanken att få göra

färdigt. Vi är värda känna oss nöjda

och klara. 

Men lite tillbaka. Det judiska folket

hade först varit mycket ivriga och 

börjat bygga. 

Handlingen visade sig vara lite o-omtyckt,

så därför öppnade man upp för att de som

undrade skulle få ta reda på hur allt börjat. 

Då gav kung Darejaves befallning att man 

skulle göra efterforskningar i arkiven i 

skattkammaren i Babel. 

Esra 6:1

Börjar tänka på att vara öppen. Att vara 

ärlig. 

Det känns ganska mycket som om det 

skulle kunna vara en tid för dig och Gud,

för mig och Gud. Att en del fundera på

varför det är som man gör en del saker. 

Det judiska folket hade goda tankar om 

templet som skulle byggas. De hade även

kung Koresh bakom sig. 

I sitt första regeringsår gav kung Koresh 

denna befallning om Guds hus i Jerusalem: 

Huset skall byggas upp och vara en plats där 

man bär fram offer. Grunden skall läggas fast. 

Esra 6:3

Ja tänk att få ha en kung bakom sig. Jag

tänker mycket på Jesus. 

Att få ha Jesus bakom sig. Att få bygga

en fast grund och vara tillgänglig till att

Gud blir ärad. 

Känns som om jag gärna stämmer in i

en sådan längtan. Jag önskar bygga mitt 

liv på en fast grund. Jag önskar att Du 

skulle bli ärad Gud.

Det finns så klart mer att läsa och tänka

på. Tänk att de som kanske sågs som 

fiender vände Gud hjärtat på så att de

ville hjälpa till. Tänker på ständigt

beroende av Gud. Han hjälper. 

Nu lämnar jag kapitel sex. Ska försöka 

klara att hålla mig i tid. :) Om de ska 

vara…