Det som kunde verka så lugnt och bra,

var inte helt och hållet bra.

Jag tyckte om att läsa att alla fick vara 

med på arbetet. Även nära mitt över sitt

hus.

Kapitel fem verkar handla en hel del om

stridigheter. Då när man pekade och tyckte

”grannen” hade gjort fel. 

Så står Nehemja där och får höra ”klaget”.

Jag blev mycket upprörd när jag hörde 

vad de sade och hur de klagade. 

Nehemja 5:6

Det var nog en jobbig period. Jag förstår

det som att det nästan på var bröderna, alltså

folket som hörde ihop, som bråkade.

Nehemja lämnade dem inte och lät saken 

bara vara. Det står om att han överlade med

sig själv. Han funderade.

Jag sade: "Det ni gör är inte rätt. 

Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, 

så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak 

att håna oss?

Nehemja 5:9

När jag först läste och skrev trodde jag inte

texten skulle bli särskilt lång. Men ändå.

Om vi går till vår egen tid. Tror ni inte 

att det bara blir till en slags ”onytta” när

kristna bråkar med varandra, säger som 

att ”min tro är bättre än din, så jag är här”.

Jag kommer vara, är en av dem som behöver

be om förlåtelse när jag gör skillnad på tro.

Å ena sidan gör jag ofta min egen tro för 

liten och å andra sidan kanske jag tänker

för liten tro om andra. Dumma mig.

Jag tycker om att läsa om Nehemja, men

nu på slutet av kapitel fem blir han lite som

”självgod”. Ja, då som han berättar om allt

det bra han gjort. 

Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för 

detta folk och räkna mig det till godo.

Nehemja 5:19

Eftersom jag kanske kommer träffa Nehemja

behöver jag ju skriva att jag tycker hans arbete

var fint och att jag lärt mig saker, men nu ville

jag helst bara skriva till dig som kanske råkat

träffa på ”självgoda kristna”. 

De som sagt till dig att det bara är de som 

gäller? Bara de duger? De har ju lagt ner

så mycket av sitt arbete. 

Då önskar jag vara en av dem som kan få

lyfta dig. Få säga till dig att du är du. Älskad.

Älskad då. Älskad nu. Älskad för alltid. 

Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: 

"Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter 

jag min nåd förbliva över dig.

Jer.31:3