Kommer du ihåg… Att känna nöd för platsen, 

situationen man är i, att undersöka och inte 

komma med någon förutfattad mening och 

att ibland kanske vara hemlighetsfull?

Ja på det sättet att vi, både du och jag, 

har upplevelser med vår Gud som bär

oss inför framtiden. Försök hålla fast

vid dem.

Det var kortfattat om förra veckan.

Texten då slutade med hur Nehemja

gav mod genom sina ord att börja 

arbeta med att bygga upp muren. 

Bygga upp skyddet. 

Det känns viktigt att förstå att de

var flera som arbetade. Inte bara 

Nehemja. Inte ”bara någon”. Vi 

behövs alla.

I kapitel tre talas om hur det var 

många som hjälpte till. Många som

hade uppgifter.  

Jag blir glad av att läsa:

mitt emot sitt eget hus

Neh.3:10

Mitt där alldeles nära, kunde 

de också få tjäna. 

Känns som om jag skrivit om

detta tidigare, så det är troligen

något viktigt för mig?

Att det finns möjlighet alldeles nära.

Önskar oss ta till vara den

möjligheten också. Se värdet

i den.

”Paulus är ganska svår. Tar nya tag i kapitel tre.”

Så var avslutningen i det jag skrev om

kapitel två…

Ja Paulus är verkligen svår. Jättesvår.

Ska försöka lite. Det här förstår jag:

Han talar om rättfärdighet genom tro

på Jesus. Aldrig rättfärdig genom någon

gärning. Rättfärdig - att vara fri från synd. 

När han talar om lag är den en slags hjälp

för oss att se att vi ju inte klarar att leva

upp till vår plats nära Gud. Det var då som

Jesus kom hit och öppnade vägen för dig 

och mig.

Visst är det ganska skönt att det står om

nådastol? 

På en stol finns vila. Genom Jesus finns

vila. 

För länge sedan hörde jag en predikan 

om just stol och fyra ben.

B - bön

B - bibel

De två innan är jag säker på var med.

Kanske också:

B - brödsbrytelse (nattvarden)

B - brödragemenskap

Tänk att få ha att bygga på i livet. Att

sitta på. Att vila tryggt på.

Vila tryggt på att vi kan få be och läsa

i Bibeln. Vila tryggt på att vi har gemenskap.

Vila tryggt på att vi får delta i nattvard. 

Här följer några av verserna Paulus

skrivit:

Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet 

från Gud utan lag, en som lagen och profeterna 

vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro 

på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen 

skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten 

från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, 

av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 

Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom 

tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet , 

eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare 

begångna synderna ostraffade. I den tid som nu är 

ville han visa sin rättfärdighet: att han både är 

rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror 

på Jesus.

Rom.3:21-26

Idag har jag lärt mig om händelsen för Robert Ekh,

före detta pastor i Livets ord.

Han som tydligen också skrivit böcker om att vårda

äktenskapet har nu haft mött en annan kvinna och

lämnar henne som han var ämnad för.

Idag har jag en del av dagen, försökt hitta ett sätt

att skriva till honom. Ja en slags personlig uppmuntran?

Ja för det kan aldrig ha varit något han trodde han ville.

Så blev det så fel och tokigt.

Ni kan tycka att det låter knäppt av mig, men på något

sätt kan jag lägga en slags skuld på mig. Ja jag har ju

inte ansvar för att han gjorde fel, men jag tänker på bön.

Obs! Obs! Ingen skuld till församlingen i Uppsala.

Önskar er nytt gott mod att ta nya steg.

Står det inte någonstans om att be för ledare?

Letade en stund, men gav upp... Det känns i alla fall

som en god sak, att be för ledare. Tror att de behöver

mycket av skydd.

Det som hände med Robert blev som en slags väckar-

klocka att be. Du kanske har någon pastor i din närhet,

i din församling. Be om skydd för henne och honom.

Så här lär Paulus:

Den andliga vapenrustningen

Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 

Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot

djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod,

utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här

i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 

Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå

emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.

Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och

klädda i rättfärdighetens pansar.  Bär som skor på era fötter

den beredskap som fridens evangelium ger.  Ta dessutom

trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 

Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 

Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. 

Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.

Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun,

så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet

för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar

så öppet och fritt som jag bör. 

Ef.6:10-20

På söndag kl 18-20 är jag i radio.

89.0 MgHz om man bor i Norrköping.

Man ska också kunna lyssna via nätet,

hoppas det fungerar denna gång.

Det var Nehemja som fick uppdrag 

att bygga upp sin stad igen. Bygga

upp och låta människorna må bra. 

En av sakerna jag tänker på när jag

läser är att Nehemja hade mycket 

av medkännande med människorna

eller kanske mer med situationen 

som var. Han såg det som var brutet,

det som hade blivit fel.

Det fanns inte längre det skydd som

behövdes.

Det hände i månaden Nisan, i Artasastas 

tjugonde regeringsår, då vin stod framför 

kungen, att jag tog vinet och gav det åt 

honom. Och jag hade aldrig tidigare visat 

mig bedrövad inför honom. Han frågade 

mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju 

inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg." 

Då blev jag mycket rädd och jag sade till 

honom: "Må konungen leva för evigt! 

Skulle jag inte se bedrövad ut, när den stad 

där mina fäders gravar finns ligger öde och 

dess portar är nerbrända?"  Kungen sade till mig: 

"Vad är det då du begär? Då bad jag till himmelens 

Gud, och svarade sedan kungen: "Om det behagar 

konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, 

så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders 

gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen”

Neh.2:1-5

Nehemja kände sorg.

Undrar tro hur vår Herre Jesus ser på vårt

land, vår stad? Jag vet att Han är fylld av 

kärlek till oss människor, men kan det

nog vara så att situationen ofta har

blivit tokig och knäpp. Då när inte

skyddet finns. 

Vi behöver fler som är som Nehemja 

som ber och vädjar för sitt folk. Kanske

kommer det inte sluta med något synligt

resultat men ett andligt? 

Nehemja i alla fall, han kände för

situationen. Han reagerade på det

som blivit fel.

En av verserna, ja för så kan det 

vara när Bibeln läses, en av verserna 

lyste på något sätt fram. Vers 12.

Sedan steg jag upp om natten tillsammans 

med några få män, och jag hade inte talat 

om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta 

att göra för Jerusalem.

Neh.2:12

Jag skrev om att känna medkänsla

för situationen och reagera. 

Här är Nehemja lite mer hemlighetsfull,

eller berättar att han har varit. 

Kan det nog vara så att vi först inte

ska ”ropa ut de stora planer vi har”?

Och det är också inget fel att låta

planer ta tid. 

Vi kan få vara nöjda med det lilla. 

Jag kan. 

Om natten drog jag ut genom Dalporten 

fram mot Drakkällan och Dyngporten 

och undersökte Jerusalems murar. 

De var nerbrutna och portarna var 

förtärda av eld. 

Neh.2:13

Det har hittils blivit tre små punkte

Att gärna få känna för situationen
landet, staden är i man är i. Kanske känna nöd att be för.
För sig själv och för staden.

2. Vi behöver inte ropa ut det första

vi gör planer vi har. Låt gärna byggandet

ta tid.

3. I vers 13 tänker jag på just detta 

att låta sig undersöka. Kom aldrig med

någon slags förutfattad mening om hur 

människan eller platsen är. Nehemja

undersökte.

Nu på slutet av kapitlet gör Nehemja

det tydligt vilka tankar och planer

han har tillsammans med Gud. 

Hans ord uppmuntrar och gör att 

de blir flera som börjar arbeta 

tillsammans.

Ingen ska behöva arbeta själv.

Vi är tillsammans.

Jag talade om för dem hur min Guds goda 

hand hade varit över mig och vad kungen hade 

lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", 

och de fattade mod för det goda verket. 

Nehemja 2:18