Sanballat och Tobia, araben Gesem och våra andra fiender 

fick höra att jag hade byggt upp muren och att det inte längre 

fanns någon spricka i den

Nehemja 6:1

Allt verkade vara så bra. 

Men det finns människor som liksom inte kan glädjas

med att det går bra för någon.

Så verkade det vara då, och så kan det vara nu. Och de 

gör det listigt. De smyger in.

Då sände Sanballat och Gesem bud till mig och lät säga: 

"Kom, låt oss träffas i Kefirim i Onos dal." De tänkte 

göra mig något ont.

Nehemja 6:2

Önskar dig och mig mod att stå emot det som inte

är bra för oss. Det som kanske lockar och låter

så fint. 

Men jag skickade bud till dem och lät säga: 

"Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma. 

Varför skulle arbetet få stanna av? Det blir ju fallet om 

jag lämnar det och kommer ner till er.”

Nehemja 6:3

De kom flera gånger och försökte på något sätt lura

Nehemja.

Jag låter dig nu läsa verserna som talar om att de såg

att det blev klart. De såg vittne. Ja, tänk att få vara 

ett vittne av Guds verk. Ett bevis. 

Muren blev färdig på tjugofemte dagen i månaden Elul, 

efter femtiotvå dagar. När alla våra fiender hörde detta 

och alla folken runt omkring oss såg det, kände de sig 

helt vanmäktiga. De förstod att detta arbete var vår 

Guds verk. 

Nehemja 6:15-16

Sista versen ger mig nästan en liten ”cliff-hanger”-känsla.

Skulle det inte bara få vara bra. Varför skräms de?

Och Tobia sände brev för att skrämma mig.

Nehemja 6:19